Jag startade från Norrköping 29.4 och dök upp hos Sten och Helga kl. 8.00 morgonen 30.4, efter övernattning hos mamma i Borås. Resan företogs i Skoglunds bil, en SAAB av obestämd årsmodell. Den tog oss emellertid snabbt ned till Helsingborgs-färjan och vidare söderut över Danmark till Rödby-Puttgarden samt Grossenbrode och vidare till Lübeck.
I Lübeck övernattade vi hos Helgas syster/svåger Waltraut och Peter, några mycket fina människor i ett fint hem och med rara barn.
| |
|---|
Vi startade tidigt på morgonen den 1 maj och färdades snabbt ner mot Harz. Vi övernattade i Göttingen, en stad med gamla väl bevarade byggnader, som med det mesta i de städer i Tyskland, som undgick massförstörelsen under kriget. Trevligt nog och med anledning av förestående valet i Schlesvig-Holstein var det fest i staden just den här dagen.
Här nedan ser Ni torget i Göttingen och scenuppträdet
 |  |
|---|
 |  Sten immundigar det goda ölet |
|---|
Det var en mysig kväll. Jag prövade bratwursten och fann att den var god,
speciellt ihop med det tyska ölet.Dylik korv lär man inte få i Sverige.
Vi åkte över Harz mäktiga berg och dalar med dess med vackra färgbrytningar
 |  |
|---|
Staden är byggd på en sluttning norr om Rhen och är väl dokumenterad som såväl nöjesstad som vinstad. I närheten finns bl. a Johannisberg slott med mycket fina vinanor. Vi besökte vinslottet, dock endast utvändigt. Från det vackra slottet hade man vacker utsikt över både vinfält och böljande landskap. Utsikten förevigades självklart med kamerans hjälp. Hotellet vi hade valt var givetvis det lyxiga Centralhotellet. För två logis mit früstück betalade vi 102 Dmark. alltså 360 kr, det dyraste under resan. I Göttingen kostade det 98 Dmark på Hotell Stadt Hannover.
 |  |
|---|---|
 | Rena filmstjärnorna, som det tycks! |
Rüdesheim bjöd dock på gråväder. Trots det var det nöjsamt att strosa på den livliga Drosselgasse (förhållandevis lugnt i försäsongen). Många ville ha oss in på kafeér och restauranger och det var sång och musik överallt. Vi nobbade dock och besökte istället ett litet matställe, som vi hade fått tips om på hotellet. Det var förtjusande. De gjorde allt för att vi skulle trivas. Maten var billig, för att inte tala om vinet (10:50 kr för 4 dl gott vin). Folk sjunger på sådana ställen. Inte att undra över! En nervös episod inträffade dock. Sten trodde sig ha tappat både pass och pengar och stämningen var dovare än moll. Resans fortsatta existens var på spel men ägodelarna hittades i bilen. Moll blev dur!
På förmiddagen avsmakade vi olika viner på ett ställe med en förtjusande viningenjör som försäljerska. Sten svarade för min utbildning i vinets karaktärer, årgångar, bokeér och kvaliteér. Efter denna kurs var det lätt som en plätt att välja. Efter 3 glas ökade skickligheten och köpviljan märkbart.
Som järnvägare blir man förtjust i Tyskland. Varje femte minut passerade ett tåg och när vi åkte utefter Rhen med alla sina slott, kunde man nästan hela tiden se ett tåg på den ena eller andra sidan.
Vi fortsatte uppför Rhens nordsida och upp på Loreleiklippan, där
vi beskådade utsikten över Rhendalen och vinodlingarna på bergsidorna i Rheinfalz.
Statyn av den stackars Lorelei fann vi dock på en ö mitt i Rhen.
 |  |
|---|
 |  | Strax väst om "Lorelei" färjade vi över till andra sidan, som jag vill minnas hette St.Goar. Helgonet i kopia fanns också ovanför en port i samhället, intill en stor vintunna, så helgonet är troligen vinets skyddshelgon. |
|---|
Över Bingen och Bad Kreuznach och några underliga router därtill, tog oss via västra sidan av Schwardswald till den berömda hundstaden "Rottweil".
 | Kyrkan är belägen i Bad Kreuznach, visst är den vacker! |
|---|
 |  |
|---|
På kvällen åt vi en god middag på en kinesrestaurang. Vi var de enda gästerna och blev på morgonen upppassade av 4 jäntor. Morgontidningen lades framför Herrn "Sten" och vant ögnade han igenom spalterna med ett och annat "Ah ha". Sten hade ärende till banken för att lösa ut en resecheck och där var det minsann ett byråkratiskt uppträdande.
Nästa Mainau. Det var en vacker resroute. Vi rundade västra delen av Bodensjön in mot Konstanz och in på halvön. Grönskan så här tidigt (4 maj) och så högt över havet (Bodensjön ligger på ca 500 m över havet) var ganska skir och tulpanerna hade nyss blommat.
 | Käcka små jäntor gick omkring och nöp av gamla tulpanblommor. En jättefågel av blommor gjorde ett visst intryck, likaså vissa trädgårdsanläggningar. Rosorna, som Mainau, bl a är berömt för, var dock bara i knoppstadiet. Utsikten från ön, utöver Bodensjön, mellan träden av många sällsynta arter, var fin. |
|---|
Hänförda av detta blev det ett livligt fotograferande vart man gick. Jag fotograferade i alla fall dem som fotograferade. Jag anser dock att ett besök på Rottneros i Sverige ger ett lika gott utbyte. Kanske längre fram på våren och sommaren ser det kanske annorlunda och än mer imponerande ut. Så var det sagt.
 | Kapellet som hörde till slottet var mycket vackert. |
|---|
Vi fick insupa mycket vackra vyer mot Österrike och stannade titt som tätt för att riktigt njuta. Ja, så till den grad att skymningen infann sig och Sten började bli orolig för att vi inte skulle finna natthärbärge före mörkets inbrott. Jag låtsades kolugn men var klart lycklig när vi strax därefter kom fram till hotell Alpengasthof i Bühl, ett vinterhotell med en sjö på ena sidan och fjällsluttning på andra sidan, beläget ca 1200 m över Bodensjön och strax före staden Immenstadt. Vi var några få gäster och här, liksom i Rottweil, var priset inklusive frukost endast 35 DM för oss båda tillsammans (troligen betydligt mer under högsäsosong). Nu hade endast halva skidbacken snö. Vi intog en mycket god middag, som kostade drygt 20 DM vardera.
Längs "die Romantische Strasse" for vi upp mot den anrika staden Augsburg. Staden där Mozart tillbringade 5 år, i den gamla delen, benämnd Fuggerhaus och består av 53 radhus. Den var ursprungligen byggd som fristad för katoliker. Fugger kapell var vackert. Vi träffade på flera gamla människor, som höll till vid en vacker brunn. De gav Sten beröm för hans utomordenligt fina tyska dialekt. That made his day!
Sten fick användning för sin kunskaper även på torget, en öppen plats med servering, där vi träffade på en gammal dam, som blev så fäst vid oss att hon bjöd oss att bo hos henne.
 |  Hon berättade för oss
att även hon var vilseledd under krigets första år och blev sk Hitlermädchen.
Ingen anade då vilka hemskheter Hitler stod för. Hon berättade också om
"Den gyllene salen" eller som hon utropade "Haben Sie nicht den goldenen Saal gesehen?", något,
som vi, enligt henne, alltså bara inte fick missa. |
|---|
 | Salen fanns i rådhuset och vi gjorde alltså rådhuset den äran. Det var sannerligen inget att ångra. Salen var under renovering men gjorde ändå ett starkt intryck med sin mängd av guldförgyllningar och, jag säger bara, vilket tak, som förutom guldinläggningar, hade en fantastisk målning. |
|---|
Jag får ju inte glömma att berätta om vår parkering. Jag var ju stolt över att, i en stad med 300 tusen invånare, överhuvud taget kunna ta mig fram till ett parkeringshus mitt i staden. Innan vi körde in, var vi tvungna att studera hur man betalade avgiften. Det gjorde man när man åkte ut. Men parkeringsmarker köpte man, när man åkte in. Det var ett riktigt snurrande där inne i de olika etagen. Efter att ha käkat middag på det anrika Mac Donalds, kom vi så småningom iväg ut från Augsburg.
Fram mot eftermiddagen anlände vi till medeltidstaden Rothenburg.
 |  |
|---|
Förresten, vad gäller tyskan, så stod Sten för konversationen och jag för beställningarna på mat och hotell etc. När vi kom hem, var vi ganska så smala geworden! Nåväl, jag grep tillfället och frågade om vi, trots att vi var vanliga svenskar, ändå kunde få ett rum. Jo, det gick bra, sade den unga dottern, som var hemma från studierna för att hjälpa mamma. Vi fick ett rum för, tror jag 30 DM. För detta fick vi även en trevlig pratstund morgonen efter med de senare ankomna amerikanarna. De kom närmast från Holland, från regn och åter regn.
Vi hade i stort sett tur med vädret. Lite regn här och var i början men växlande molnighet för det mesta. Så även denna dag, den 6 maj, då vi skall avsluta i Lübeck. Som skolpojkar klättrade vi i stadsmuren, gick på upptäcktsfärd såväl i staden som runt på muren samt lattjade med våra kameror framför fnittrande japanskor. På kvällen före hade vi haft turen att få specialservering trots att kl. redan var tio på kvällen. Krögaren gjorde själv i ordning bratwurst med potatismos med en smak som överträffade det mesta. Som avslutning gick vi på glasskafé. Vilka bamsingar man kan få ner, om de är så goda som där. Klockan 22 genomfördes ett skådespel i amband med klockspelet. Det gick av stapeln mellan två fönster i rådhuset. Det handlade visst om nån snubbe, som räddade staden genom att fylla magen med öl i kamp med en angripare. Rothenburg är en stad man gärna vill komma tillbaka till, en romantisk stad med lugn och värdighet.
Efter vederbörligt vininköp (några spätlese) drog vi åstad ut på autobahn mot Würzburg. På tal om autobahn, så verkade den som rena söndagsskolan i jämförelse med E4 i Sverige en fredags- eller söndagseftermiddag. Ibland stod snabbfilen stilla, medan långsamfilen hade skaplig fart. Detta hände när vi närmade hos Hannover vid 16-tiden. För det mesta låg vi dock på ca 140 km i timmen.
 | Jag får dock inte glömma att nämna att vi i Würzburg besökte fästningen Marienberg, som 1631-1635 hölls av svenskarna. Under den tiden hann de med att föra ut det rika universitetsbiblioteket till Uppsala. Usch för oss svenskar! |
|---|
 | Vi nöjde oss med att äta på fästningens restaurang, som hade en vacker utsikt åt alla håll, bl. a ner på den vackra bron "Alte Mainbrücke" från 1500-talet. |
|---|
Vi kom sent iväg från Würzburg och var tvungna att ringa till Lübeck och varsko sen ankomst. Vi var framme i Lübeck vid 23.30-tiden på fredagskvällen den 6 maj. Ankomsten firades. Peter och Waltraut bjöd på gott vin och mycket trevlig samvaro.
På lördagen bjöd Peter på Rathaus och vi besåg Lübeck under livlig lördagskommers.
 | Det var valtider, så det var en viss feststämning över staden. Försäljning av vin i glas på öppen gata (jag tror det var 1 mark per glas). |
|---|
 | Under strövtågen i staden togs en del bilder. Vi besåg, bl. a kulturhus i en gammal stadsdel, där jag tog en bild av en katten som satt i ett fönster och studerade turisterna. Bilden gav mig sedemera 1:a pris i en fototävling mellan lokala myndigheter i Norrköping |
|---|
På lördagskvällen var vi inbjudna till Günter och Hannelore Meinke. God mat och dessutom presenter. Hoppas det var för att vi var så trevliga. På tal om presenter, så fick jag en mycket vackert dekorerad hatt i keramik av Waltraut till familjen. Det var således en fin avslutning på den första resan genom Tyskland.
Göran så sent som 1991-10-20