Årets långresa 2010 med Stenklubben till Gotland

12/5 dag l

Väckning 5,30. Uppe med tuppen. Tjo vad det var livat. Nåja, en gång om året kan man väl ta sig upp så tidigt. Åkte från Söderköping 6,30 och från Norrköping 7,30. Mot Nynäshamn.

Fördelat i två bussar såg sällskapet ut så här
Buss 1 Vid ratten:       Anders

Medåkande      Ann-Britt och Bengt
                                  Elsie och Rolf,
                                  Synnöve och Jan

 

Buss l: Vid ratten:       Monica

Medåkande     Kerstin
Margareta och Ann-Marie
Majvor och Agneta
Inez och Yvonne

Resan upp tog drygt två timmar. Färjan avgick 11,02. Vi hade en lugn överfart. Lite lyxigt tycker jag att vräka sig i fåtöljerna, äta en bit god mat och umgås. Vi var framme i Visby 14,25.

Visby, ett av Sveriges 14 världsarv. Den berömda ringmuren är ett svartbygge, som visbyborna fick betala dryga böter för. Men huanimej vad det är backigt. Vi hittade samma fik som förra gången och fikade och åt saffranspankaka med grädde och salmbärssylt. Vi hade också turen att ramla på ett ställe där de reade smycken av plast som var gjorda med stor fantasi och "finess". Nåja, det var i alla fall billigt, och vi inhandlade limerickpriser allt vad tygen höll.

Handlade annat behövligt i en mataffär och anlände till Warfsholm i Klintehamn kl 18,30. Vi fick övervåningen i ett stort hus. I mitten låg köket och på varje sida var en sovavdelning med fyra stycken 2-bäddsrum på var sida. Det var ju lagom åt oss. Köket visade sig skulle delas av alla, jag menar även de som bodde på nedre planet. Vi insåg ganska snart att någon fest på lördagskvällen skulle inte kunna anordnas här. Det måste lösa sig. Rummen var inte stora, men det var i alla fall inga våningssängar. Kläderna fick vara kvar i väskorna. Det fanns en toa på varje avdelning och två duschrum (dam) och två duschrum (herrar) på nedre planet för alla gäster. Alla vandrarhem är olika, och det är väl det som är den stora charmen kan tänka.

13/5 dag 2

Till Tingstäde. Här är Christoffer Polhem född.

Vi kom att bli väldigt kyrksamma de här dagarna. På Gotland finns nämligen

inte rastplatser som vi är vana vid. Däremot har alla kyrkor det där lilla uthuset

som ibland är av nöden. Så vi sökte oss till kyrkan. Den är uppförd i etapper från

1169 till 1300-talets början.

När vi, glada i hågen, begav oss in i kyrkan, så stod prästen och kantorn där och

tog emot och hälsade oss välkomna. Det skulle bli högmässa. Tyvärr fick vi göra

dom besvikna. När vi åkte därifrån småduggade det.

Nästa kyrka Lärbro. Gotland är ju de hundra kyrkornas ö, och vi skulle väl besöka en del i alla fall. Här blev det fika i solskenet på kyrkogårdsmuren. Den här kyrkan har ett åttkantigt tom, ganska märkligt. Det finns även ett sidotorn, ursprungligen uppfört som försvarstorn Inne i kyrkan finns ett broderat antependium med begynnelsetexten "Den blomstertid nu kommer"- Det var alltså här Israel Kolmodin skrev denna psalm, min favorit. Intogs i 1695 års psalmbok.Tyvärr gick vi inte in. När jag var på väg kände jag ett försiktigt drag i min arm. Det skulle inte vara mera kyrkor för tillfället. Men vi besökte den gravplats för koncentrationslägerfångar, vilka hade avlidit på krigssjukhuset i Lärbro, som finns norr om kyrkan.

Vidare mot Fårösund och Sudersand. Vi besökte Langhammars raukområde. Mäktigt och märkligt med imponerande höga raukar.

Så var det matdags. Till den änden fick Ebbas mat besök. Här var massor med matgäster, men vi fick sittplatser, god mat och en behövlig paus.

När vi åkte från Fårösund tänkte jag att där, på Fårö, skulle inte jag vilja bo. Det skulle man väl inte säga i det här sammanhanget men, nej, avskuren från världen i övrigt känns det som.

Nåja, Lergraven nästa med den berömda lergravsporten. Nu började dimman smyga sig på oss. Men först handlade vi rökt fisk och rökta räkor på ett ställe där de egentligen hade stängt men råkade vara där för att, ja, kanske ta emot varor, vad vet jag. Det var i alla fall kul att få handla lite kvällsmat.

Efter detta Fardume träsk, ett mergelstensbrott. Ligger vid en, under medeltiden, skyddad havsvik. En del letade, andra fotade och de resterande tog igen sig.

Hade vi fått nog nu? Icke! Det finns en äng mellan Hellvi och Lärbro. Mitt på ängen står den, Sangelsteinen. Det är en klangsten med skålgropar.

När man slår på stenen klingar det verkligen. Det var urhäftigt. Orkidéer växte på ängen som lite extra bonus.

Sedan bar det av till Slite centrum, trodde vi ja. Det stod inte till att finna, för nu hade dimman lägrat sig. Vi stannade och frågade ett par vandrare om vägen, och de meddelade stillsamt att vi nyss passerat centrumet. Vi kom med andra ord därifrån. Kul.

14/5 dag 3

Avfärd 9,30.

Först besökte vi Gannarve skeppssättning, som verkligen gav skäl för namnet. Mycket anslående. Det såg ut precis som en stor båt. Monica och Anders blev flitigt plåtade i densamma.

Sedan var det kyrkdags igen. Denna gång Fröjel kyrka, som betar av delar från

olika tider, den äldsta från 1100-talet.. Den var verkligen värd ett besök.

Triumfkrusifixet är från 1300-talet och predikstolen från omkring 1600 är en av

de äldsta på Gotland.

Bredvid kyrkan låg Kastalen (försvarstom) vilken vi också besökte.

Öster om koret fanns en labyrint kallad Trojaborg. Ålder okänd.

Sedan bar det av till Klintberget, en otrolig äng med vitsippor och gulsippor och en vidunderlig utsikt.

Buttle kyrka nästa. Vi fikade på muren, var annars. Här var fattigbössan kvar.

Katthammarsvik/Groggarnsberget. Här finns multum, och vi plockade sten och fossil enligt känd modell.

Mat på hamnkrogen i Herrvik. Lax eller burgare med 20% rabatt. (Monica fixar sådant). Det här är ett trevligt ställe där vi varit förut.

Sedan var det dags för Torsburgen. Där finns nordens största förhistoriska fösvarsanläggning. Fin utsikt. Vi var en del som föredrog att stanna i bussarna.

Därefter Laubackar (fossil). Här blev det också lite manfall, men vi lät oss berättas att en bilist hade kommit farande och undrat vad det här gänget gjorde. Han frågade om de hade rymt.

Väl hemma hade klockan hunnit bli mycket och tröttare kan ingen vara.

I2/5 dag 4

Iväg 9,30. Strålande väder. I dag skall det bli bröllop på Warfsholm. Lycka till.

Mot Ireviken. Framme 11,00.
Anders berättade vad som stod att finna, och vi letade, plockade, fikade, solade. 14,30 var det hemdags. Då hade alla hittat bra saker. Var tillbaka vid fyrasnåret. Då kom regnet. Så onödigt. Precis lagom till bröllopet.

Lite tid för hårtvättning. Kl 18,00 iväg till ett pizzaställe. Så hem och avslutning med fika, frågesport och limerickar. Oj vad alla varit duktiga den här gången. Suveränt. I säng ovanligt tidigt.

16/5 dag 5
Dagen innan hade en tjej, som driver "Gotlandssmycken" kontaktat oss. Det är en grupp människor, som plockar stenar vid Gotlands kust och slipar vackra smycken av det. Vi var välkomna till dom. Så det var det första vi gjorde den här dagen. Det var roligt att se. Vi blev nog alla inspirerade, men speciellt vi som slipar. Där fanns bl a fossilet kedjekorall. Det hade jag plockat förra gången vi var på Gotland och hade prövat att slipa, vilket går mycket bra, så det var kul att få se. Dom fick sälja lite och var nog nöjda.

Nu bar det av till Högklint, vilket gör skäl för namnet. Så underbart stiligt, men man får inte vara höjdrädd. Uppe på Högklint är ett naturreservat c:a l ½ km långt och 48 meter där det är som högst. Fikade. Vi åkte för att plocka stenar, och här försåg vi oss ordentligt, för somliga hade fått blodad tand från besöket på sliperiet. Den branta stigen ner till stranden var ett äventyr i sig. En nivåskillnad på c:a 40 meter skulle jag tro.

Visby nästa och ett par timmars frigång. Färjan gick 17,05 och var framme 20,00.

22,30 var jag hemma och kände att ännu en gång hade jag varit med om en helt

fantastiskt äventyr.

Ha det så gott och hoppas att vi får lika trevligt på nästa resa.

Kerstin

Limerickar

Ann-Britt gick där och leta.
Vad hon fann vi får ej veta.
Kaffekopp
med dopp
Ingen risk vi blir feta.

Vet ni vad jag tyckte
om allt och om mycke?
De stenar vi hitta
vi glodde och titta.
Och nu kan vi göra det vackraste smycke.

Vi bodde i Klintehamn,
och överallt fanns det lamm.
Vi reste många mil
för att hitta en fossil.
Och snart vi näsan vänder mot visbyhamn.

Majvor

Ett gäng från Norrköping hade röta
som trots regnprognos slapp bli blöta.
För varje gång de ur bussen gick
var regnet borta som ett trolltrick,
och de kunde fortsätta att stenar leta.
Ann-Britt

På Gotland stod Hinhåle.
Han slungade stenar och vråle.
Nu kommer dom - östgötarna.
Vad vill dom gamla stötarna?
De kanhända bara vill skåle.
Synnöve

En gube från Slite skulle
gräva ett dike.
Han tog sig en sup
och grävde så djupt
att man ej sett dess like.

Negressen på Fårö
var en fårad mö.
Hon blickar ut över stranden,
kanske hon ser i anden.
På stranden vajar ett rö.

En rolig gotlänning i skogen vi mötte
nästan med fingret han hötte,
Han trodde vi rymt,
det var grymt.
Gissa om han på bilhjulen nötte.

En skara så stor
till Gotland for
för att leta sten och fossil.
Vi for många, många mil.
Är det någon som vet var vi bor?
Agneta

Till Klintehamn på Gotland gick resan i år
I stor förväntan våra hjärtan slår.
Fossiler, stenar blev vårt fynd.
Att lämna Gotland - det är synd.
Gissa hur vi mår?
Inez

Ett stengäng kom till Burs.
Nu har vi kommit ur kurs.
Skall vi hinna
och inte bli vilse i dimma
går säkert vi alla i konkus.
Bengt

På skogsvägen såg vi av en Volvo en skymt
En gube plirade ut, han sa - grymt, grymt
Men tji
fick vi.
Han sa: - Har ni rymt?

Väl framme i Slite
försökte vi centrum hite.
Men dimman var tjock,
den låg som ett lock.
Säg, kan det va dit eh?
Ann-Marie

En man från Slite
han vägde så lite.
Lätt som en fjäder
orkade han inte bära kläder
vilket borde var förbjudet mot vite.

En geolog från Klinte
han var ute för att leta flinte.
Han letade friskt bland all kalk,
men allt han fick var en stor valk.
Men vad gjorde det, han slapp ju att slinte.

Anders

En högfärdig tupp från Åla
slutade plötsligt att gala,
sa - skrika och skräna
gör dom andra fäna.
Själv skall jag framöver tala.
Monica

En kille från staden med Vimman
körde vår buss från morgon till sena timman,
var vår guide och chafför
och en härlig charmör.
Men ändå körde han vilse i dimman.
Rolf

Tänk, i denna sena timma
illa bort sig i tät dimma.
Slites centrum fanns ej kvar,
hittas efter några dar
av ett gäng som brukar rimma.

Ack och ve och femfalt usch,
att betala för en dusch.
Men ifall man ren vill "vala"
är det bara att betala.
Sedan är man klar för rusch.
Kerstin