RESAN TILL SMÅLAND MED NORRKÖPINGS STENKLUBB 19 - 23 MAJ 2004

19/5 onsdag
 

Tänk vad ett år går fort. Knappt har man hystat in ryggsäcken, sittunderlaget och den gamla regnkappan i garderoben, förrän det är dags att plocka fram prylarna igen. I år bar det av till stenriket och flickorna i Småland. Så mycket varphögar att rota i fanns väl inte, men sten skulle det ju finnas i alla fall.

Vi var 12 stenfantaster som nu tog oss ner till Moheda och vandrarhemmet Kronobergshed. Ett mycket trevligt ställe, toalett på alla rum och faktiskt även TV på somliga. Vi var framme vid 18-tiden. Det var ovanligt och mycket tilltalande att ha kvällen framför sig. Vi åkte in till Avesta och gick på kinarestaurang. En mycket god början på denna resa.

20/5 torsdag

Som brukligt bekostade Stenklubben första dagens frukost. Den gick inte av för småhackor, måste man säga. Här fanns allt, tom olika sorters frukt, och det är vi inte bortskämda med. Allt detta till ett mycket moderat pris.

Raskt iväg till Ingelstad och Inglinge hög. Troligen uppförd under folkvandringstid. Den tjänade länge som tingsplats för Värend. Högens topp är försedd med en bautasten och ett rikt ornamenterat stenklot. Mycket intressant. Vi tog det obligatoriska gruppfotot, så var det avklarat.

Vidare till Mien, som är en kratersjö och där det finns Ryolit. Alla hittade något, men utbytet blev inte så imponerande.

Dagens lunch intogs på en trevligt ställe, där vi bl a serverades denna mycket goda, och enkla, sallad:

Strimlad vitkål

Krossad ananas

Majonäs

Salt och vitpeppar

Tyvärr går det åt rätt mycket majonäs för att det skall få den rätta snitsen, med gott är

det.

Till Vilshult och den 63 meter långa stenlängan. Ladugården, som är den största i Blekinge, uppfördes 1879. Den en meter breda muren har inte behövt repareras någon gång. Här är nu diabasmuseum. Vi fick se konsthantverk och lyssnade på toner från en xylofon, allt av diabas.

Som en kul grej, huset skulle egentligen ha blivit 60 m, men med dessa extra tre skulle byggherren få gifta sig med flickan på gården. Man får hoppas att det blev så.

Sist på dagens program stod SVARTA BERGEN, Hägghult - Lönsboda stenbrott.

Här har man brutit diabas eller "svart granit". Brytningen startade 1899 och pågår än i dag. Vi vandrade bland konstverk i granit, många gjorda av japaner. Vi knallade runt i labyrinten och vi plockade förstås med oss lite smakprov. Skrotstenshögama runt Hägghults stenbrott innehåller otroliga 7 5000 000 kubikmeter sten.

Så var vi hemma vid 20,30-tiden. Det började, med andra ord, vara sig likt. Stupade elegant i säng och sov den rättfärdiges sömn.

21/5 fredag
 

Mot Växjö. Sade i förbifarten till vid Dragsåsen, en rullstensås. En del klättrade upp. Andra föredrog att stanna vid foten och leta sten. Fanns en del snygga. Vid sådana här tillfällen slår slipmänniskan i mig ut i full blom. Men be mig inte leta reda på dom nu, stenarna alltså.

Kronobergs slottsruin. Lite duggregn. Vi gick där en timme och försökte föreställa oss hur det var "på den tiden". Lite historia för den intresserade.

Kronoberg, slottsruin på en holme I Helgasjön norr om Växjö I Småland. Under medeltiden var den en befäst biskopsgård, indragen till kronan 1527. Nils Dacke residerade där hösten och vintern 1542. 1544 påbörjades gårdens ombyggnad till renässansborg. Den försågs med kraftiga vallar och fyra torn. Slottet förföll efter freden i Brömsebro 1645. Ruinerna restaurerades och konserverades på 1920- och 1930-talen.

Dags för lite mat och därefter Växjö Domkyrka. Den har en brokig byggnadshistoria. Redan på 1000-talet byggdes här en träkyrka. På 1100-talet byggde man en stenkyrka som förstördes av brand 1276. Byggdes upp och eldhärjades 1370. Det skulle bli tre bränder till. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan vid en omfattande restaurering 1956 - 1960. Den fick samtidigt glasmålningar av Jan Brazda och Bo Beskow. Vi östgötar gladde oss ytterligare när vi fick se en stor mosaiktavla signerad Bo Beskow.

Efter fikapaus kände vi för lite glasbruk. Det blev raka vägen till Hovmantorp glasbruk. Där handlades det ganska ordentligt, tror jag.

Nästa anhalt Åryd. Där besåg vi järnbruket i bruksmiljö med masugn och rostugn. Den senare byggd 1873 användes bara en gång. Den var troligen felkonstruerad. Åryd har en industrihistoria som sträcker sig 350 år tillbaka i tiden Den grundades 1640 av holländaren Arnold de Rees och ägaren till Åryd Nils Rosenqvist.

Kvällen på vandrarhemmet fördrevs med lite funderingar över kommande aktiviteter, bl a nästa års långresa.

22/5 lördag
 

Dagen började med rast vid sjön Vidösten. Vi var på väg till Åminne för att lära oss allt om sjömalm och dess hantering. Vi gick och letade lite vid sjökanten, men någon malm stod inte att finna. Däremot så sken solen så snällt, och det var en skön dag.

Åminne ligger en knapp mil söder om Värnamo vid Vidöstems västra strand. Här finns Smålands bäst bevarade sjömalmshytta. Den byggdes enligt tidens nyaste teknik vid sekelskiftet 1800-1900. Sjömalmsfiskarnas gamla arbetsmetoder ersattes med mudderverk som kunde skövla upp mer än 40 ton sjömalm om dagen. Åminnejämet var berömt -i kvalitet att jämföra med bästa engelska tackjärn. 1934 blåstes masugnen för sista gången. Gjuteriet levde vidare ända in på 1990-talet. Idag är målet att utveckla Åminne Bruk som ett industriminne och museum.

Men brukets rötter sträcker sig tillbaka till 1800-talets början. Då anlades ett järnbruk I Karda socken av lagman Carl Danckwardt.. 1825 fick han Bergskolegiums tillstånd att anlägga en masugn för framställning av tackjärn o gjutgods. Malmupptagningen då utfördes manuellt och vintertid. Man gjorde ett hål i isen där man sedan sänkte ner en lång stång med en kratta i änden. Sedan föste man ihop malmklumparna (små runda saker) och så hissades de upp. En van upptagare kunde skrapa ihop 2 000 kg under en arbetsdag. En dagsförtjänst på tre kronor ansågs som en god inkomst.

Vi blev mycket väl omhändertagna av vår guide, men när undertecknad undrade hur lång den där "pinnen" var som de använde, då stegrade han sig. Jag förstår honom. Ett mycket givande besök. Kul att för en gångs skull verkligen fatta vad det hela rörde sig om.

Detta var nya Åminne. För ordningen skull tog vi en sväng till Gamla Åminne. En underbart vacker plats med rester kvar efter järnhanteringen.

Handlade till kycklingsallad. Vi hade som vanligt en trevlig avslutningsfest med kluriga frågetävlingar och smarta limerickar. Dessa redovisas nedan.

23/5 söndag
 

Säg mig den fröjd som varar beständigt. Hemresa.

Men under dagen skulle vi besöka Hömebo skiffergruva och Sunnerskogs koppargruva.

Vid Hömebo plockade vi skiffer. Man får väl försöka slipa. En del hågade tog sig ner och vandrade i gruvgången. Det lär ha varit sevärt.

Anlände till Sunnerskog vid middagstiden. Ägaren, Esa Nilsson, tog emot oss på trappan, och han hade sedan den stora vänligheten att visa oss gruvan, det som finns kvar av den, och varphögen där vi fick plocka så mycket vi ville. Det här är ett eldorado för stenletare. Här finns kopparglans, epidot, gula granater, rosenkvarts och mycket mer.

På Abborravikens Värdshus i Eksjö åt vi en god middag, och sedan återstod bara hemfärden, som gick utan mankemang. Vi var hemma vid sju-snåret. Jag tror att alla var nöjda. En omväxlande och trevlig resa var slut. Blir det Gottland nästa år?

Fomtidsresor tackar och bockar. Vi ses på resande fot nästa år hoppas MONICA o KERSTIN/Kerstin Criberg

LIMERICKAR 22 MAJ 2004
En resebyråtjänsteman från Urshult
Som vurmade for allt magiskt och okult
Till Blåkulla gärna ville fara
Ordnade charterresa med en skara.
Så på kvasten hans blev det tämligen fullt.

En skrivande yngling från Moshultamåla
Sa: mycket kan min diktning tåla.
Av mina böcker görs musical
Nydaningen är ingalunda skral
Kristina blev skönt besjungen, dock ej av Carola.

En stridbar kvinna vid namn Blända från Kronobergshed
För länge sedan på fienden blev mycket vred.
De bjöds att äta gott och dricka
Sedan kom mången hämndlysten flicka.
Stungen med yxa och pik dansken alla kval led.

Två tvillingbröder från Stigamo
Ville med varsin piga sätta bo.
Husbon blev vred
Kastade ut dem med besked
Och i baken fick de varsin sko.

MONICA ANDERSSON

Det var en kvinna från Åminne
Som hade så kort minne
Så hon glömde vad hon sa
Om hur lång den va
Som hon kallade en pinne.

ANN-BRITT WEGNER

Ett lamm ifrån Ingelsta
Mjölk från sin mor skulle dra
Och vi stod och glö
När hon puffa och slö
Tills tacka släppte mjölken åsta.

BENGT WEGNER


En kille från Urshult
Som slog i massor av bult
For sedan till Borg
Och träffade där på ett torg
En flicka som mot honom log så hult.

En tös ifrån Väckelsång
Som var riktigt på gång
Styrde till Malmö sin kosa
Och gick där och strosa
Men blev fast på en spång.

BRITA PETTERS SON

Ett gäng från Norrköping
På stenar fått ding.
I Småland de leta
Och fika sig feta.
I Anders sten sa det: pling!

ANNE-MARIE GESKE

Ett gäng från Peking nu fått veta
Om en meteor stor,
Som från himlen for
Ska ni veta.
Av smällen det blev bara skit
Och en sten vi kallar Ryolit.
Vid Mien vi trodde oss finna
Ryoliten den vackra och fina,
Men oj! Vad vi fick leta.

ARNE PETTERSSON

En kille från Lammhult, han var lite galen
Snickra soffor och bord, som han sålde till Nalen
Tills han träffa en kvinna så käck,
Hon lagade sylta med späck.
För dom hade ju skurit ner personalen.

KERSTIN GRIBERG