Så kan det gå!

En alternativ fiktiv historia

Vi är mitt i 1950-talet. Diskussionerna är många och höga, om vi skall ha kvar monarkin eller gå över till republik. De två kamrarna anses vara ineffektiva. Eftersom ledamöter till första kammaren utses av kommuner och landsting blir det en onödig fördröjning av samhällets utveckling. Så uttryckte sig det kommunistiska partiet och får medhåll av socialdemokraterna. Fler och fler börjar ifrågasätta monarkin, som inte hade någon som helst funktion utöver representation. Möjligen tillfredsställer den nostalgin hos gamla tanter.

Fjorton år senare är det dags. Förslag finns på att övergå till en kammare. En kommitté tillsätts för att undersöka förutsättningarna – förutsättningslöst – att samtidigt övergå till republik. Svenska folket har i ett flertal opinionsundersökningar övertygande sagt sitt. Röstetalet för monarkin hade sjunkit till det ofattbart låga 14 %.

Kommittén kommer fram till att, för att säkra beslutsordning och samtidigt samordna insatser på lokalt plan, så måste landsting och länsstyrelser ersättas av regioner. År 1966 är sista gången man väljer till kommun och landsting och 1968 till andra kammaren. År 1970 är den nya ordningen implementerad och val sker samtidigt till det nya parlamentet och till de nya regionerna.

Man har siktat på att år 1972 skall en president väljas med betydligt fler befogenheter än vad kungen har. Kommitténs förslag är klart i god tid till hösten 1971 och röstas igenom under parlamentets vårsession. Presidentvalet sker hösten 1972 och mandattiden på 4 år inleds 1973. Den första presidenten heter Alvar Grinder och var föreslagen av Socialdemokraterna. Förslaget hade röstats fram året innan på Socialdemokraternas kongress.

Presidenten har en egen stab av rådgivare. Dessutom tillsätts en statsminister enligt tidigare modell med en regering proportionell mot valets utfall. Man kan inte säga att kungen får sparken, för i och med att monarkin är avskaffad genom att republik införts, så upphör apanaget att utbetalas. En del av hovet blir kvar för att i fortsättningen sköta Sveriges representation i utlandet. Erforderliga anställda flyttas till en ny enhet inom utrikesdepartementet under namnet ”Statlig utlandsrepresentation” (SUR) . Inhemsk representation sköts normalt av politiskt valda ombud.

Det hade i tio års tid diskuterats att bilda regioner, så tanken är inte ny. Det är inte många som är överens – i varje fall i Sydsverige – hur regionerna skall sättas samman och vilken stad som skall bli huvudort. På 1990-talet indelas Sverige 6 regioner. I västra regionen blir Göteborg huvudort och i Östra Norrköping. En viktig del är hur sjukvårdsresurserna fördelas. Här lyckas Borås få ha kvar ett fullvärdigt sjukhus, rätt och slätt med den faktiska benämningen sjukhus. Ett villkor i den regionala överenskommelsen är att varje sjukhus skalle ha en fullvärdig avdelning för hjärtbehandling respektive cancerbehandling.

Den revolutionerande halvledartekniken med nanoteknik har medfört i stark utveckling av solceller, liksom mikrokretsar för övrig elektronik. Verkningsgraden för kiselceller har varit ca 15 % i fullt solljus och är visserligen lika med den nya metoden med nanotrådar men per ytenhet ger metoden ett utbyte som är 10 gånger större än kisel. Med tillgång till denna kapacitetsökning byggs stora anläggningar i alla länder och all utbyggnad av kärnkraft stoppas.

Nyare teknik för de gamla kraftstationerna ger ytterligare 4 % energi av Sveriges totala behov. Vindkraften byggs ut och ger 12 %. Vattenkraften byggs ut i ytterligare 2 älvar och ger 78 % av vårt energibehov Resten kommer av solceller med den nya nanotekniken. Under kalla vintrar köper vi från Norge, som numer har överkott på elenergi. Sverige har nu blivit helt självförsörjande på elenergi, dock med reservation för kalla vintrar.

Resten av världen, där stora områden kunde avsättas för solceller, har också blivit självförsörjande. Ökenområden har med pumpar, drivna av solenergi, förvandlat delar av öknar till grönskande områden, där frukt och grönsaker har blivit en stor exportvara. Det finns dock områden i världen, som delar av Afrika och mellersta östern, som fortfarande har problem.

För att stärka banden mellan länderna i Europa har ESS – uttytt Europeiskt samarbete och samverkan – bildats. Varje år träffas ledarna från varje europeiskt land och diskuterar den ekonomiska politiken. Det är en öppen diskussion, som inte är tvingande. Eftersom kravet på en öppen ekonomisk redovisning är ett villkor för att vara med, så sker en självsanering. Ländernas banker lånar ut med en normal riskanalys, likt den man tillämpar för privatpersoner.

Någon gemensam jordbrukspolitik finns inte, vilket för med sig att olika odlingar sker på de platser som är bäst lämpade. En viktig del i ESS är att man enats om frihandel och säkrat demokratin inom länderna. Fri invandring mellan länderna har främjat en bra arbetsmarknad. Genom det starka beroendet mellan länderna har också risken för krig minimerats.