Julen har stressfaktorer. Jag nämner här fyra av dem; julklappar, mat och motion samt julaftonsfilmer. De som vill vet mer om vad julen kan innehålla kan kolla på kompisen Bettan – länk ovan.
Gemensamt med julklappar är att de inte kan bli för många till barnen. De staplar dem på hög och kollar att de fått minst lika många som sitt syskon. Det momentet finns ju förstås inte om man bara har ett barn – än så länge. Glöm bara inte att två barn är tre gånger så mycket som ett barn och tre barn är fyra gånger så mycket som två barn.
Förr blev barnen besvikna när paketen var mjuka. Det kunde man undvika genom att slå in mjuka klappar i en kartong och lägga en sten i. Besvikelsen under tiden de låg under granen sköts då upp till själva öppnandet och man hoppades då att det skulle överskuggas av andra klappar. Mängden var ju viktig även då.
Nu för tiden kan man finna tröst i iPoden eller iPhonen, om man nu har en sådan. Konkurrensen är dock hård från de vuxna i vem som använder dem intensivast och vilka som kan knappa in sms snabbast eller hoppa över hinder.
Äldre vitala kan bli glada åt en bok, nya läsglasögon eller gåstavar. De mer pretentiösa tänker sig nog en upplevelseresa, om barnen har fantasi och råd. Några säger sig vara nöjda med en julkram – vilket de säkert också menar, för vad är lycka om inte att var frisk och ha de kära omkring sig.
Mat för barnen är samma som i vardagen, nämligen köttbullar och prinskorv, ett komihåg från sommaren grillfester. De vuxna däremot har glömt förra året ”korvstoppning” och äter gladeligen tre gånger så mycket som är lagom. Efteråt – lika med dagen efter – lovar man sig själv att nästa jul ska man minsann vara försiktigare. Jag lovar, i det avseendet skiljer sig inte olika åldrar åt. Demensen slår lika hårt oavsett åldern.
Ju mer man ätit ju längre får man gå med stavarna på juldagen. Brukar man träffa bekanta på motionsturen, så bara måste man gå ut, helst vid samma tid, så andra kan se vilken hurtbulle man är.
Samma gamla filmer varje jul. Svensson, Svensson undrar vart Weise har tagit vägen. Då klagar man minsann inte på att ”TV bara visar repriser”. Förresten, de som har råd kan abonnera på hur många kanaler som helst och få kulmage på köpet.