Julafton 2010

Min syster hade tröttnat på julens familjeträffar och skulle istället åka till ett mysigt ställe i Älvdalen. De hade skidor med och vinterkläder nedpackade. De startade på eftermiddagen dagen före julafton. Under den sista biten av vägen började bilen ryka och det luktade starkt av bränt gummi eller ledningar. De vågade inte fortsätta, trots att det var 30 grader kallt. De fann ett motell alldeles intill där de stannat. Turligt nog, eftersom de inte hade vinterkläder på. De fick väcka upp motellägarna klockan ett på natten men det gick bra. Följande förmiddag tog de taxi upp till hotellet i Älvdalen, där de stannade i 2 dagar. Bilen togs på trailer ned till Mora, där de fixade den. Det var den julen för dem. Nåväl, de fick ju julmat och fick också tur i form av skidtur.

 

Min tur var att min julafton skulle bli som vanligt. Min son Robban hade samlat de närmaste hos sig på knytkalas. Jag minns min barndoms jular med pappas önskemål om sillsallad och grisfötter varje julafton. Mamma gjorde sillsalladen som en ås, ca 2 dm lång och 1 dm hög. Den var täckt med hackade rödbetor och äggvitor. Salladen bestod av äggvitor och rödbetor blandad med salt sill och massor av ättiksgurka samt grädde och potatis. Tänk dig! Bara tanken härpå kan få mig att må illa. Pappa åt och åt och åt sillsallad varje julafton och efter några timmar kom efterräkningen; besök på toa för att tömma magsäcken. ”He never learn” är en träffande kommentar till det hela.

 

Själv tillbringade jag alltså denna julafton hos min son Robban med 3 barn. Min kompis Edna var hos sin son tillsamman med sin exmake Sture. Varför de skildes vet jag inte men Edna har alltid varit öppenhjärtig och ärlig i sina kommentarer och det klarade nog inte Sture. På julen skall ju alla hålla god min, så det går alltså bra då.

Det är visserligen bara 2 km att gå till min sons hus men han hämtade mig med bil, eftersom det var snömodd. Det var ju omtänksamt. Kanske vetskapen att ett brutet ben skulle medföra merarbete för honom i förlängningen också bidrog till den ädla handlingen. Fy på mig för sådana tankar!

På julbordet fanns, som tur var, inte sillsallad men väl lax i många former; kokt, rökt, gravad samt rullad som sushi. Jag har full sympati för drängarna förr i tiden i Halland, som krävde att deras anställningskontrakt skulle innehålla att de inte behövde äta lax mer än 3 ggr i veckan. Undrar hur laxätarna idag skulle ställa sig till detta?

Något man också frotterar i är sill, 4 sorter är väl att ta i underkant. Vi har dessutom sill i ”Janson”. Snabbt går jag förbi prinskorvar, massor med små köttbullar, ägghalvor med majonnäs och julkorv samt sylta. Så har vi då den legendariska julskinkan, som helst skall vara tjockskuren, så den fastnar i munnen. Tjocka revbensspjäll gyllenbruna och honungsgriljerade är dock mina favoriter. Jag glömde nämna att det fanns renkorv, björnkorv, älgkorv och småländsk korv också.

kommer det nyttigaste, som dock knappt får plats på tallriken, nämligen sallad med tomater, grönkål, rödkål, brysselkål och broccoligratäng.

Så långt kommen tänker jag på pappa, så min tallrik får bestå av basvaror som en halv potatis, ja det fanns faktiskt det, lite skinka och rödkål och naturligtvis revbensspjäll. En ägghalva slinker också med, liksom en liten äkta svenskt inlagd sillbit utan äckliga såser.

Naturligtvis fick jag frågan om jag mådde dåligt, eftersom jag tog så lite. Jag ville dock inte bli svaret skyldigt, så jag upplyste frågaren om att jag tog så lite för att inte må dåligt. Jag sa också att jag mycket gärna dricker av den goda ölen i stället och tar en snaps eller två.

– Vilken krutkäring du är, sa min svärdotter Lisa, som stod strax intill.  Hon var naturligtvis glad över att jag inte hade klagat på maten och speciellt revbensspjället som hon var kock för.

Efter tredje snapsen frågade Lisa om jag tål sprit bra? Dum fråga tyckte jag men tyckte att det var onödigt att upplysa henne om Ednas och mina resor till Åland. Det hade kanske inte lugnat henne.

När Robban sa att han skulle åka och köpa Expressen, så smålog hans 10-åriga son Willy och sa ”Jaha” med ett menande tonfall. Han blev dock lite förvånad när pappan dök upp utan tomteluva. Strax därefter kom den ”riktiga tomten”, som traditionsenligt frågar med ett tonfall, som låter som TV-licens- frågaren i TV:

– Ni haa..r väl varit snälla i år?

Då ljuder det från Willy,

 – Inte pappa, han vart sur när lillebror klippte av de nya rosorna i somras. Lillebror är 5-åringen Bert.

Alla visste dock om detta och att Robban hade blivit sur och sagt några dåligt valda ord men sedan var allt förlåtet. Det kan ju vara bra att få hjälp i trädgården framöver med andra saker. Tomten tittade dock lite anklagande på Robban, som såg lite förlägen ut.

Alla fick det de förväntade sig i julklapp och som vanligt var det fel storlek på dressingklappar. Jag fick själv en tröja, som stramade alltför mycket runt mina bröstmuskler, så första vardagen tog jag mig till sportaffären och bytte till XL-storlek. De hade mellandagsrea och min tröja var nedsatt med 150 kronor, så jag fick 150 kronor tillsammans med tröjan.   

Vid efterföljande gröttallrik fick jag mandeln, vilket resulterade i att en bit av hörntanden följde med ut. Okej, den var nog redan skör, så det var inte mandelns fel.

 

Julkalendern slutade lyckligt och ”tomten var far till alla barnen”.

 

BETTAN