Finns hopp om framtiden?

Jag blir också lite fundersam, efter att ha läst Sven och Penny Fagerbergs bok ”Resan till Jorden” från 1972 om Mikos funderingar om jorden och människorna.

Människans tid i jordens utvecklingshistoria är ett kort ögonblick och Miko var inte främmande för tanken att människan i nuvarande form är ett misslyckat konstruktionsförsök.

Tidigare ödeläggande krig och nutidens miljöförstöring samt människans girighet gör att många människor tror att utvecklingen går mot katastrofer, så även jag ibland. Ingenting verkar kunna ändra människans dåliga karaktär. Logiskt är då för många att njuta privategoistiskt ännu hänsynslösare än förut.

Den avskyvärda barbariska medeltiden och våra världskrig ligger bakom oss men fortfarande läser vi om vidrigheter i diktaturstyrda länder. På hemmafronten avslöjas gång på gång hur ledarskiktet sviker sig själva och människorna. Girigheten ökar, cynismen frodas.

Men, jag hyser ändå hopp om nutidens människor. Jag tror att vi kan vända utvecklingen, när jag läser om de bragder våra hjälporganisationer uträttar och vad insändarna i ”Dagens ros” i tidningen har att berätta. Kanske människans undergång inte behöver bli verklighet och ett nytt experiment med människor inte heller då behöver starta. Kanske vi kan bygga vidare på våra erfarenheter i nuvarande form. Vilka ska vi ge mandat att förhandla och vilken är förhandlingsmotparten?