Brevet från min barndom

Kuvertet med brevet låg i en liten fanérask. Den slitna bilden på asken tydde på att den innehållit cigarrcigaretter. Jag fann den på vinden tillsammans med en trasig docka, gjord av halm, båda lagda i en gammal skokartong. Troligen hade nostalgin vunnit över min kastmani, när vi flyttade till huset för snart 40 år sedan.

På kuvertet kan jag läsa ” Till Göran när du fyllt 71 år, om du nu blir så gammal. Du får gärna läsa det innan om du redan känner dig gammal och dålig” Jag minns det svagt men ändå känns det pirrande, när jag nyfiket öppnar kuvertet.

Brevet är skrivet med en spretig blyerts och papperet har gulnat, så det nästan är brunt. Det är två ark från en skrivbok, som var vanlig förr i tiden. Jag börjar läsa. Som tur är det textat, vilket troligen beror på att min skrivstil på den tiden knappt fick godkänt. Det gavs nämligen betyg även i välskrivning.

Brevet lyder: ”Jag är 11 år nu och går i folkskolans fjärde klass. Jag undrar så över hur det kommer att se ut i framtiden, alltså om 60 år. Ifall du inte kommer ihåg, så vill jag tala om hur jag tycker det är nu i min värld; eller som du kommer ihåg att det var. Jag vill att du svarar mig och talar om hur mycket sämre och bättre det har blivit”

Svar: Miljön är sämre och materiella standarden är högre. Människorna har blivit rikare och lever rullan och har blivit mer cyniska. De lever också längre och glömmer mera, är mera ensamma och är inte säkert lyckligare. Flickorna är alltid vackrare. Du kan inte längre se 15 meter klart ner i det grönskimrande vattnet vid Styrsö. Bilarna spyr fortfarande ut hemska avgaser och de flesta affärerna har flyttat till utkanten av städerna, så bilarna skall komma till användning. De flesta köper nästan allt, även om de inte behöver det – för pengarna bränner i fickorna. Detta är bra, för den stora omsättningen bidrar till välfärden, säger de som tror sig veta – ojoj.

"Skulor, alltså matrester och annat blött man slänger, är bland det värsta jag vet. Du vet, den förzinkade skulespannen, som står under diskhon. Den luktar väldigt illa efter kort tid och då får vi gå ut och tömma den i en av de många skultunnorna i utrymmet med tak ner på gården. På sommaren sprider sig en förskräcklig lukt. Hoppas att det blir bättre i framtiden!"

Svar: Plasten, en uppfinning som fick sitt genombrott i mitten av 1900-talet, gjorde det möjligt att göra plastpåsar, som man hade i spannen och slapp diska spannen efter varje tömning. Med slutna sopskåp har i stort sett lukten försvunnit.

"Någon har bestämt att vi barn under 15 år inte får ha långbyxor men kortbyxor går bra, knälånga. Vem har bestämt det? Om det inte är sommar har vi istället något som kallas golfbyxor. Jag tror det finns något spel som kallas golf men inte spelar jag det. Dom är i alla fall bra som ”Äppelknyckarbyxor”, som de också kallas. Om det är hål i fickorna, så kan man ha fullt med äpplen nedtill i byxorna. Kolla fotot av mig eller Stellan. Fotograf är sannolikt min kusin Petrus!"

Svar: Golf, som vi känner till idag, uppstod i Skottland och kom till Sverige omkring 1900. Den utövades nästan uteslutande av de rika i samhället, så att bära golfbyxor måste ha varit status. Långbyxorna var kopplade till att ha konfirmerats. Det var den första kostymen man fick. Duger det?

"Fotografering ja! Kusinerna Bertil och Petrus var mina mentorer under sommaren som gått, så jag köpte mig en lådkamera. Filmen är dyr, så det blir nog inte så mycket fotograferat. Att framkalla filmen och kopiera bilder har jag lärt mig. Har du fortsatt med fotograferandet och hur har det blivit?"

Svar: Intresset har hållit i sig. Det finns nu ytterligare en teknik för att fästa bilden, så kallad digital teknik. Att få bilden på papper har blivit mycket billigare. Genom detta har intresset ökat hos alla. Kornen i de gamla filmerna hade dock större tolerans för intensivt ljus respektive skuggor. Men som allt annat, så är det nog snart löst det också. Den rörliga filmen håller toppenkvalitet och att fotografera är nu gratis med den nya tekniken, när väl kameran är inköpt. Din lådkamera, minns jag, kostade 35 kronor. Omräknat till idag får du en modern filmkamera för samma pris. Så nu har alla chansen att bli proffsfotograf eller regissör.

"Varför var en del magistrar elaka; de kunde misshandla elever utan godtagbar anledning? Att viska till sin kompis kunde vara nästintill dödsstraff på. Agan kunde göra mycket ont och kunde också vara farligt, speciellt när man får en kraftig örfil över öra och ögon. Att bli slagen med käpp i baken ger ju ”bara” märken. Hämdtankar är naturligt i sådana här fall men magistern har kanske fått sitt straff, ensam och bitter, som han måste varit. Vad hände sedan, fick du någon förklaring?"

Svar: Om din magister kan jag bara säga: Kanske hans fru slog honom, kanske han själv hade fått jättemycket stryk när han var liten. Kanske han var osäker och inte trodde att han fick respekt om han var snäll. Kanske han hatade barn. Nej, jag har inte träffat honom sen skolan men jag träffade en kille i Borås, som också hade haft honom som lärare. Han hade träffat honom och frågat varför han agade oss och fick svaret – ”Jag har inte hört att någon farit illa av det!” Detta kallar jag cynism. Aga i skolan förbjöds i Sverige1958.

"Vi brukar spela kula, puttekulor. Vi läser mycket ungdomböcker, t.ex. indianböcker och flygidolen Biggles samt den engelske rackarungen Bill. Läser ungdomarna böcker även i framtiden och vad gör de mer?"

Svar: En både lätt och svår fråga. Jag vet att barnen fortfarande läser både roliga och spännande böcker. Det har blivit lite mer av typen vetenskapliga eller teknologiska spekulationer (Science fiction). Det tycker jag själv också om. När det gäller kula, så vet jag inte säkert men allt förändras och nytt kommer till. De har idag moderna, smarta små handhållna telefoner, som också kan användas för spel med rörliga bilder. De har nästan samma tekniska funktion som TV nedan. Ungdomarna kan skicka och gör det också ofta, textmeddelanden till varandra via telefonerna. Ute på stan kan man se att nästan varannan pojke eller flicka håller på med det.

"Vi har radio och tidningar och så har vi grammofonskivor. Spännande och fantastiskt, fast det låter lite skränigt och skärrigt ibland och lite jobbigt är det att dra upp grammofonen efter varje skiva. Har ni bättre grejer? Det händer att jag ibland går på filmmatinér på biografer. Hur har detta blivit? Är det annorlunda?"

Svar: Ett stort område, som skulle ta flera dagar att skriva om men jag skall ändå försöka. Först och glädjande nog, har vi tidningarna kvar. Hur skulle vi annars kunna njuta vid frukosten? Radion är också kvar och sänder betydligt mer varierat än på din tid.

De gamla 78-varvsskivorna, som vi nu kallar stenkakor, används normalt inte, även om vi kan spela dem om man har kvar en grammofon för detta. För att göra en lång historia kort, så har man musiken idag på tryckta små skivor och i dosor, stora som ett finger. Jag vet, det är omöjligt säger du och det håller jag med om men ändå finns de. Vinylskivan (LP), som kom 1948, ersatte stenkakan helt 1957 och jag har fortfarande kvar många LP. De har fortfarande det bästa ljudet.

I slutet av 50-talet kom TV (fjärrsyn). Från början var det klumpiga möbler med buktad bildskärm. Nu är det stora tavlor, som man hänger upp på väggarna eller ställer på en byrå. I tavlan visas filmer och nyheter med rörliga bilder i färg. Otroligt men sant. Det finns fortfarande biografer. De är ofta mindre och visar bra filmer liksom förr.