Karins hämnd

Karin är rasande. Hon vet att man inte skall göra något oöverlagt, när man är i en dålig sinnesstämning men har man blivit förödmjukad är det svårt att hålla tillbaka ilskan. Grannen, våningen över henne och som hon hittills har nonchalerat, för att hon tycker att han ser och verkar snorkig ut, hade inför sidogrannen skällt ut henne efter noter för att hon skulle ha lämnat tvättstugan i ostädat skick. Det var hans hustru, som hade hand om tvätten men som lät sin man sköta utskällningen och det ställde han tydligen okritiskt upp på.

En förbannat osann anklagelse, eftersom hon som ny hyresgäst ännu inte hade utnyttjat tvättstugan och således måste grannen före henne i listan ha missat städningen mer eller mindre medvetet och varit aningslös om temperamentet hos nästa tvättstugeanvändare. Det kan ju också vara så att någon passat på att utnyttja hennes tvättid i vetskap om att rutinerna ännu inte trängt hos Karin. Hur gör man, hur bemöter man sådana osanna påståenden utan att hamna i grannfejd?

Karin är änka sedan 1 år tillbaka, har nyss sålt huset och flyttat in en tvårummare i ett 60-talshus i den lilla köpingen Vara. Nåväl, numera heter det ju kommun. Karin är 60 år gammal. Som en övergångslösning har hon hyrt denna lägenhet i väntan på ett bättre alternativ i en bostadsrätt. Pengar saknas inte. Huset hon sålde var stort och påkostat. Hennes man hade varit mäklare och hade under de senaste åren tjänat multum på de alltmer ökande huspriserna och följaktningsvis högre arvoden. Det stora huset blev för mycket att sköta ensam. Det finns roligare sysselsättning än att rensa i rabatter och skotta snö och att städa i stort hus.

När Karin träffade den rätte var hon för gammal för att skaffa barn. Istället för barn ägnade hon stor del av sin fritid åt att vara värd i den lilla kyrkliga församlingen i Vara. Det ingick att ordna liten förtäring i samband med äldreträffar, då även liten gudstjänst hölls. Ett annat intresse var släktforskning. Någon förnäm eller känd släkting fann hon inte. Desto fler bönder och borgarbrackor kunde hon notera, så på sistone har intresset svalnat betydligt. Nåväl, det var ju inte för att hitta någon berömd person hon forskade utan mera en bra story, som man kan få tips om ur husförhören. Förutom att många fick bannor av prästen för dålig katekeskunskap, kunde hon läsa om pigor, som hamnade i olycka och i sällsynta fall en dräng, som lyckades i livet. Det närmaste hon kom i hierarkin var nog en kokerska, som fick anställning hos prästen. Kokerskans man blev chaufför till samme präst, som omsider blev biskop. Hon tyckte emellertid att en sådan enstaka karriär inte var något att skryta med. Inte ens en mördare fann hon, så släktforskningen lades på hyllan.

Nu var hon ju fri att göra vad hon missat i livet men först skall hon göra upp med den stöddige grannen ovanför. Men hur? Du är ju klurig Karin, sa Karin till sig själv, lura den jäkeln till affären med ett falskt erbjudande, så får han stå där med skammen. Karin har inte föraktliga kunskaper i dator och skrivarprogram, så det skall fixa sig.

Tänkt klart och nu till verket. Karin skannade in ett reklamblad från närliggande ICA-butik med vinjetter och logga och bytte texten mot följande text ”Ica firar 10-årsjubileum med att till de första fem kunderna, som träder in genom dörren exakt klockan 14, idag den 15 januari, skänka 1 kg svensk oxfilé och en Aladdin chokladask och dessutom ge 30 % rabatt på allt du köper samtidigt.”

Karin hånlog när hon skrev detta. Hon är normalt inte hämndgirig men att blir utskälld, som hon blev av den avskyvärde mannen, she could´nt stand it. Hon använde lite tjockare vitt papper och som tur fanns det kvar färg i hennes bläckpatroner, så det räckte.

Klockan 8 på morgonen den 15 januari smög hon upp till grannens dörr och stoppade ner sin fina annons i hans brevlåda. Nu var det bara att vänta. Cirka en halvtimme för klockan 15 hörde hon grannen stänga sin dörr och Karin var beredd. Så snart ytterdörren slagit igen skyndade hon ner till dit. När grannen hade hunnit betryggande 200 meter bort, gick hon ut och följde efter.

Naturligtvis fanns inga fler vid affären vid den tidpunkten men grannen anade inte oråd för det. Nu var han i startläge och Karin såg hur spänt han väntade. När klockan var precis 15.00 steg han in i affären. Karin, som hade tagit på sig lite udda kläder och en huvjacka, för att inte bli igenkänd, skyndade sig in i affären, för det här ville hon inte för allt smör i Småland missa.

Hon hörde en upprörd röst och en lugn och förklarande röst. Vem som var vilken var inte svårt att avgöra.

– Va´ fan, ni har ju skickat ut ett reklamblad, då får ni väl stå för det också. Om inte, så finns det andra affärer.

– Jag beklagar verkligen att någon har skämtat med dig. Det kan vi tyvärr inte göra något åt, säger affärsbiträdet och fortsätter

– Har ni någon aning om vem som vill skämta med er, tala i så fall om för denne person att ni inte gillar sådana skämt.

– Det kan ni ge fan på att jag skall göra, om jag får tag på den jäveln, säger grannen och går med kraftiga klamp mot dörren, svängande med armarna, för han är lite rund om magen.

Karin har inte gett allt ännu. Just när han passerar henne vid utgången säger hon högt med ett stort leende

– Vilken härlig dag idag eller hur?

Han svarar inte, bara blänger på henne med sammanbitna läppar och fortsätter framåt och så plötsligt vänder han sig om och söker med blicken, troligen efter Karin men huvdamen har nu försvunnit bland de andra kunderna.