AGA

Då menar jag inte AB Gasackumulator, där Gustaf Dahlén uppfann AGA-fyrens solventil. Nej, jag menar den mentala störningen att ge barn ”nödvändig” stryk, smisk och dask, som det beskrevs när det begav sig.

Ja, just det, det hände för länge sedan, när vuxna trodde att barn uppfostrades genom att slå dem till lydnad eller som straff. Det sorgliga var att de trodde att de måste göra så. Jag minns från 60-talet att, en annars trevlig arbetskamrat, som under en tågresa berättade för mig att det gjorde ont i honom att han varit tvungen att slå sina båda små pojkar i uppfostrande syfte. Det gjorde ont i mig att höra det. Jag minns inte om jag kommenterade det då men jag kan aldrig glömma det, liksom att jag själv fick min del av skolagan.

Ni som vet, vet att agan förbjöds definitivt i Sverige 1979. Den var dock utagerad från skolan redan 1958 och från hemmen 1966. Den finns fortfarande kvar i hemmen i Frankrike och England och Kanada. Skolagan finns inte kvar i EU. I Italien, Holland och Ryssland förbjöds agan redan i början av 1900-talet.

Vetenskapliga undersökningar har visat att grupperingar, där agan har förekommit, i jämförelse med de grupperingar där aga inte förekommit, har en lägre IQ. Utvecklingen har alltså fördröjts, antas det, på grund av posttraumatisk stress till följd av agan.

Jag måste berätta en sedeslärande historia från en lektion i en b2-skola i en by utanför Alingsås i början av 1950-talet. En elev hade försummat sin läxläsning, vilket märktes under läxförhöret, som på den tiden var vanlig i skolorna. Läraren, som för övrigt hade en viss likhet med Gösta Ekman i Jönssonligan med sin basker, frågade Viktor, som eleven hette, hur han trodde hans liv skulle bli om han fortsatte att försumma läxorna. Viktor svarar då nonchalant att det spelar ingen roll för han ska ändå blir luffare.

Kommentar: Det var bara några år före filmen ”Rasmus på luffen”, så det förekom fortfarande luffare på vägarna.

Normalt skulle väl läraren på den tiden ta fram pekpinnen och rappa till Viktor men den här läraren var mentalt stabil, till skillnad från många av sina kollegor i Borås. Han stegade istället lugnt ner till Viktor, fattade honom om huvudet med händerna och sa med vänligt leende: ”min gode Viktor, jag tror att du kommer att gå långt men inte att du kommer att bli luffare”. Han blev militär och kanske gick han långt men det är en helt annan sak.

Upplysning: I en B2-skola undervisades flera årsklasser samtidigt.