Avresedagen, måndagen den 22 juli
En gråmulen morgon kl. 5.15 gick bussen från Norrköping. Av gamla busstationsbyggnaden återstod bara en trasig grund. I Karl Johans Park stod vattenspridaren på för fullt, trots att det hade regnat 40 mm under senaste dygnet. Den kände kanske av värmen, som på morgonen var 20 grader. Vid avfärden var vi 22 personer men, när vi hade fyllt på i Linköping, Mjölby och Gränna, hade antalet stigit till 47 personer inkl. personalen.
Via Helsingborg kom vi snart ut på motorvägen till Köpenhamn och vidare till Rödby. Vi var sena och vädret var mulet. På infarten till färjeläget drällde det av fordon av alla de slag. Vår chaufför gjorde då en utomordentlig djärv manöver. Han körde in på en sidoväg till färjeläget och med god fart passerade vi ett större antal bilar, för att slutligen lyckas glida in i en fil fram till färjan. Spännande var det.
Under överfarten till Puttgarden blåste det full storm. Barbro hade turligt nog tagit sjösjuketabletter. Trots mycket folk vid restaurangen på färjan, lyckades jag till slut få tag på lite mat och halvspringande ta mig fram till bordet. Det gungade ganska så mycket. Om jag hade gått sakta, hade jag antagligen vippat över och tappat alltihop.
I resplanen ingick att stanna för fika mm, som fixades av busspersonalen. Första fikauppehållet var strax utanför Hamburg. "Robban" bestod med "förstärkning" för den som så önskade. Förstärkningen bestod av kaffe, spetsat med Bailey's och whisky, en synnerligen god mix enligt mitt förmenande. I Hannover övernattade vi på hotell Ramada. Maten var förträfflig!
Tisdagen den 23 juli
Efter rastning i Hessenhof styrde vi kosan mot den medeltida staden "Rothenburg ob der Tauber".
Rothenburg är en mycket vacker stad, som ligger vid sidan av floden Tauber. Den började byggas år 970 f Kr.
Under 2: a världskriget förstördes 40 % av gamla staden, som glädjande nog är återuppbyggd.
Vädret var disigt och tempen låg på ca 20 grader. Vi lunchade på restaurangen "Zum Rappen" strax utanför
Rothenburgs nordöstra stadsport.
Från Rådhustorget kunde vi bese borgmästare Nusch och general Tilly tömma var sin kanna öl = 3 liter. Borgmästare Nusch vann och räddade därmed staden från ockupation under det trettioåriga kriget. De flesta kollade på skådespelet, som är ett mekaniskt spel från ett dubbelfönster på Rådhuset.
Vi lyssnade också till en fin blåsorkester med ungdomar från USA,
som spelade på Rådhustorget Turligt nog kunde reseledaren vid återkomsten
till bussen konstatera att ingen hade gått bort sig.
Vädret hade under dagen blivit allt skönare. Framåt kvällningen
anlände vi till vårt hotell
"Gasthof zum Hirschen" i staden Imst. Hotellet låg vackert intill en kyrka med vackra gravvårdar.
Onsdagen den 24 juli
Kl. 9.00 var vi på väg genom den vackra Inndalen mot Innsbruck,
som är huvudstad i delstaten Tyrolen, Österrike; 110 400 inv. (1997).
Dalen med floden Inn ligger praktfullt mellan mycket höga berg.
Invånarna sägs vara mycket hemkära och det går en historia om detta; Från en by i dalen kom en dag en man från en annan by. Han såg ingen människa, eftersom alla var i kyrkan. Från ett stallfönster tittade då ut en get ut, varpå mannen mumlade "Tja, ett annat land, ett annat folk"
På vägen till och från bussen gick vi genom en vacker park, som heter Hofgarden.
Allra först korsade vi en gata som var guidevänligt i högsta grad, som Ni ser av bilden. På gatorna kördes häst och vagn med hågade turister.
Det första objektet vi skulle se var "Rundmålningen", Den visade sig vara ett storartat verk, 100 m i omkrets och 10 meter högt. Målningen var inåt. Framför, nedtill på målningen hade riktig natur lagts ut och som anslöt till målningen. Det såg osannolikt verkligt ut. Från plattformen, där vi befann oss, var det cirka 10 meter fram till målningen. Målningen beskriver ett av slagen vid Bergisel år 1809, nämligen då Tyrolarna under Andreas Hofers ledning besegrar Napoleons styrkor. Man ser de kämpande från båda sidor med staden som bakgrund.
Innsbruk hade de olympiska vinterspelen 1964 och 1976. Vid foten av hoppbacken fanns en vacker park, varifrån vi kunde se hela Innsbruck.
Ni kan beskåda Franz Josef och mig. Jag till höger!
Vi besökte också Innsbrucks gamla innerstad, där bl.a. det gyllene taket finns.
Byggnaden, Neuhof, byggdes redan 1494-96 av kejsar Maxmilian.
Efter att ha strosat runt en stund och njutit av miljön, så
intog vi lunch på en trevlig uteservering.
Trots uppmaning av Barbro köpte jag ingen tyrolerhatt.
Torsdagen den 25 juli
Byn, som vi denna dag besökte heter Samnaun och ligger i det Schweiziska alpområdet. Vägen dit kantades av höjder och stup men det går ju att blunda. Byn ligger i ett tullfritt område, så drycker inköptes till fyndpriser. Vi köpte givetvis den goda schweiziska chokladen och intog chokladtårta och Apfelstrudel på ett kafé. Byn var vacker men det är ju alla byar häromkring. Efter en sightseeing runt i landskapet stannade vi vid en liten sjö för picknick. När vi hade fått fram maten började det ösregna. Som tur var upphörde regnet efter en kort stund. Det smakade gott ändå med skinka, korv och grönsaker samt vin att skölja ned med.
På kvällen var vi på Tyrolerafton inne i Innsbruck. Här underhölls vi med sång och öl av rundhylta men välsjungande damer. Uppträdandet, där även manliga knätofsar med Lederhosen deltog, bestod av klappningar och hopp och snirklande danser. Andra akten var bäst. Föreställningen avslutades med kända låtar från länder som var representerade i lokalen. Det var faktiskt riktigt kul och medryckande, eftersom alla berörda nationaliteter ställde sig upp och sjöng med. För Sverige sjöngs "Sjösalavalsen".
Fredagen den 26 juli
Byn Vipiteno i Italien var målet denna dag.
Varken denna by eller Samnaun i Schweiz finns utsatta på kartan, så inte är de stora men det räcker
fullt ut om de är vackra. I Vipiteno fanns det mycket av skinnkläder. Euron är dyr,
i varje fall verkade den vara det här, så det blev inte något köp.
Vi fick i alla fall en god lunch i sällskap med Lars Bergman och Helena Fredriksson.
På vägen tillbaka stannade vi till vid Europabron vid Brennerpasset.
Det är en balkbro över Wipptal mellan Brenner och Innsbruck i Österrike. Den är 785 eller 815
(enligt NE) m lång och 190 m hög (Europas högsta bro) och invigdes 1963.
På kvällen var det musik och dans och kvällens äldsta (80 år) var en flitig dansös bland andra. Hoppas man är i samma vigör när man kommer till den åldern. Att alla var glada framgår av bildcollaget:
Lördagen den 27 juli
Idag var det hemresedag och något av transportresa fram till Hannover, där vi övernattade. Alla har varit sprittande glada och punktliga under hela resan. När vi startade från Imst var det dimmigt och när vi passerade Garmisch-Partenkirchen syntes alptopparna dåligt. Från München lättade molnen och värmen slog till ordentligt. På kvällen var det närmare 30 grader.
Vi stannade för lunch i byn Greding, en stad med hela 4000 invånare. Hotellet, där vi intog lunchen, heter "Hotel Schuster".
Hotellägaren mötte bussen vid infarten till byn på cykel och ledsagade oss till hotellet.
Hotellet låg alldeles intill en vacker byggnad, som vi först trodde var en kyrka men som visade sig vara rådhuset.
Information fanns inrymd i bottenplanet.
På
ett bageri inköptes den enda prylen på hela resan, nämligen en clown i keramik, en mycket tjusig sådan.
Ett muu..muu hördes från en innegård. Det var en ladugård mitt inne i stan med ett antal kor. Dä, du!
Söndagen den 28 juli
Vi återvände till Sverige via Puttgarden-Rödby och vidare via Öresundsbron till Malmö. Bron över sundet tycker jag är överreklamerad, i varje fall från det danska hållet, kanske beroende på alla halvfärdiga byggobjekt på den danska sidan. Jag rekommenderar en tur över bron vid Stora Bält. Den bron är verkligen vacker, speciellt den sista sträckan mot Fyn.
Vi stannade till för fika vid Skånegården, där vår utomordentligt fina reseledare Lissie tog adjö av oss. Vår utomordentligt fina chaufför tog oss sedan tillbaka till Norrköping och en trevlig resa var slut.
PS Norge är häftigare än Tyrolen och även övriga dagar hade vi kaffe med förstärkning DS
Göran Abrahamsson 2002-10-21