Cykeltur till Skåne 31 juli-3 augusti och 7-9 augusti

Årets första cykelhändelse var till ön Ven. Förra året fluktade vi på Ven till fots och kom inte så långt. Det gav emellertid mersmak för mig och min kompis Sten.

Denna gång är vi utrustade med en nyinköpt GPS. Jag har visserligen sagt att jag aldrig skall köpa en sådan, för jag har inget behov av en sådan. Ack så fel jag hade. Efter att ha använt den på hela resan kan jag säga att det är omvänt. GPS: en skapar behov, d.v.s. jag har blivit beroende men behöver nog inte söka hjälp. Sten blev också beroende, så han köpte en likadan dagen efter han kom hem.

Rösten i denna GPS tillhör svenskan Ingrid men vi började med att kalla henne för tanten och senare för Mimmi. När hon inte själv talar, så händer det ibland att den själv säger ”Bång” och då innebär det att vi har en fartkamera framför oss och strax dyker skylten upp om detta. Vi kan se vilken hastighet som gäller och vilken hastighet vi själva har. Vid fem tillfällen gissade vår GPS rätt på minuten när vi skulle vara framme och det efter flera timmars resa. Vi var verkligen impade.

Den 31 juli startar vi mot Helsingborg och inledningen på resan följer känt mönster. GPS: en leder oss suveränt till vandrarhemmet, som nästan är fullbelagt, för den stora parkeringsplatsen är alldeles full av bilar. Efter att ha installerat oss på vandrarhemmet, och turligt nog får ett bättre rum än utlovat, cyklar vi in till Helsingborgs centrum och intar en bättre måltid på den indiska restaurangen Papadam. Måltiden består av välkryddade lammbitar med ris och till det en indisk cobra (öl alltså). Kvällen på rummet inrymmer provsmak på medhavd dryck och lite koll på nätet.

Det är varmt, säkert 28 grader på rummet, så fönstret får stå öppet ända fram till kl. 24. Där går gränsen för oljudet från gatan. Om det blir en nästa gång på detta vandrarhem bör man nog se till att få ett rum mot gården.

Dagen är 1 augusti och det bär av till Landskrona för embarkering av färjan Norreborg, som avgår kl. 12.30 till Bäckviken på Ven.

På färjan Norreborg på väg från Landskrona

Solen skiner ikapp med vårt humör. Vi äter hemkörd glass innan vi ger oss av motsols på cykelstigen. En herre varnar oss för branterna, som går intill cykelstigen. Att den varningen var berättigad blir vi snart varse. Vissa sträckor går den 20 m höga branten bara en meter till höger om stigen. Här gäller det att inte bara ha tungan rätt i mun utan också ta det försiktigt i nerförbackarna. Att jag skriver detta är ju bevis på att vi var varsamma.

Den första delen går förbi mysiga stugor med häftig utsikt.

Vid en kraftig uppförsbacke ser vi Hakens fyr, som inramas av havet och segelbåt, en vy som vi bara måste fånga.

Plötsligt dyker en glänta upp med en massa hyrcyklar och med en badbrygga och ett vandrarhem med utspisning. Det är Vens Stugby & Camping. Vi avstår dock från ”sillamackan”, som är den enda i pris överkomliga rätten på matsedeln.

Det ser nu lite molnigare ut och in mot fastlandet blixtrar det och vi hör åska på avstånd. Efter ett dopp i havet och mystork drar vi vidare norrut. Molnen skingras dock snart och solen kommer tillfälligt fram igen.

Efter en kort stund dyker den ”riktiga” badplatsen upp med sandstrand och gästhamn. Platsen är Norreborg, alltså samma namn som färjan. Även här finns massor av de gula hyrcyklarna.

Efter en kraftig uppförsbacke kommer vi till de allra brantaste partierna. Så småningom kommer vi ner på lägre nivå och vi kan gå ner till stranden. Sten ställer sig på bunker och fångar en av sträckans finaste vyer med sin kameramobil.

Vid samhället Fiskhög stannar jag till och pratar med en infödingskvinna, som just håller på med att frisera en fristående berberis. Hon gratulerar oss till att ha prickat in rätt dag för cyklingen. Det är första dagen på länge som det är vackert väder på ön. Snacka om cykel ”tur”!  Vi ser Västra fyren i ett hav av säd och vi drar vidare till Kyrkbacken för bad.

Dit finns dock ingen cykelstig, så det blir att gina över till nästa badplats, som vi når via en härlig utsikt och nerförsbacke. Uppmaningen att leda cykeln nerför följer vi självklart.

Kyrkbacken

Vinden har blivit kyligare och solen är försvunnen men vi pojkar kastar oss med dödsförakt i vattnet – eller är det dödsförskräckta. Vi måste ju bara bada, fast vattnet inte är så varmt som vi önskar. Det gick bra, även om vi en stund efter får dras med domnade fingrar. Så snart vi kommer iväg kommer solen fram igen!

Genom sädesfälten, som böjer sig för vinden, drar vi vidare till Bäckviken för avfärd till Landskrona.

Bäckviken

Det första matställe vi kommer till är en thailändsk restaurang med namnet ”Asien Wok i Skåne”. Vi är ensamma gäster och blir mycket vänligt betjänade av en thailändare, som dukar fram en rätt med fläskfilé med ris och härliga grönsaker i en soppsås, som hålls varm av tända ljus. Med en Pripps Blå är matlyckan fullständig. Kvällen hemma på hemmet avslutas med snaps och öl och vi sover gott.

Andra augusti är dagens datum och det blir en sakta cykeltur utefter stranden ner till Fortuna.

Fortuna

Råå

Det blir många tillfällen till fotografering av både blommor och vyer. Stränderna är fyllda av till synes hela Helsingborgs befolkning. Så bruna som de flesta är har jag aldrig varit i närheten av. De har ju nära till sina härliga badstränder.

På vägen tillbaka slår vi oss ner på en gräsplätt nära stranden och en brygga. Där stannar vi minst 3 timmar och njuter av både sol och bad , 25 grader i luften och 22 i vattnet. Vad mer kan man begära? Tillfredsställelsen är total. Dagens behov av mat fylls på i ”RÅÅ Pizzeria” med en Råå-specialare, som inte bara en höjdare bland pizzor utan också så stor att hälften vore nog.

På kvällen gör vi en tur till Fredriksdalsparken och hör Härenstam på avstånd i Fredriksdalteatern. Parken är ingen höjdare efter mina anspråk. Vår folkpark i Norrköping och stadsparken i Borås är minst tre pinnar skönare.

Hemfärden den 3 augusti sker via Höganäs Outlet. Vem har sagt att Outlet är billigt? Inte vi!

Tack för denna gång fina kompisen Sten! / Göran

Kivik, Stenshuvud och Simrishamn mm 7-9 augusti 2011

Redan den 7 augusti är jag åter på väg, nu till Kivik med mina båda söner. Regnet bara öser ner med stor risk för vattenplaning, och som det forsar, ett veritabelt vattenfall, Lunchen intas på den fashionabla golfklubben i Vittsjö, just för att känna golfstämningen för mina söner. Som alltid tar regnet slut till slut och vi kan ta ett trevligt rum i besittning på vandrarhemmet Kivikstrand.

Vädret är inbjudande skönt men det blir dock inget bad. Vandrarhemschefen upplyser oss om att 17 grader är den vattentemperatur som är troligast.

Istället tar vi oss en promenad utmed piren i den vackra solnedgången. På rummet är det lika varmt som i Helsingborg, så fönstret måste öppnas under natten.

Måndagen den 8 augusti vaknar vi till en fantastisk härlig morgon, både sett till frukost som väder.

Kosan på cykel ställer vi mot Simrishamn. En rent otrolig brant uppförsbacke möter oss redan på utfarten. Den är säkert en kilometer lång och vägrar att plana ut. Jag blir mör i benen, så sista biten uppför går jag. Kenneth har dock dessförinnan hjälpt till med att skjuta på. Vilken styrka han har! Vi upplever branta backar hela sträckan, naturligtvis även nerfarter men mest uppåt tycker jag. Den som säger att Skåne är platt har nog bara sett Eslöv och Kristianstad..

Första anhalten blir nationalparken Stenshuvud. Det ser inte alls ut som jag har föreställt mig – som en stor sten på stranden. Det är ju en hög bergsplatå!

Det blir att knalla 800 meter upp till bergets skalle. Det blir en vacker promenad i en ek- och bokskog. Nedanför har vi alkärr. Stenshuvud ligger på 97 meters höjd men högsta punkten visar på 117 m på kartan. Det är också ett mått på de stigningar vi avverkar, såväl på cykel som till fots.

Fallna träd bildar sagomönster och vi förenar oss i dem.

Från östra huvudet kan man se badstranden söderut, vilket lockar, och efter en titt på naturrummet och en glass, vandrar vi vidare till stranden.

Där väntar en härlig upplevelse med bad och solning. Lufttempen är väl ca 25 grader men vattnet högst 18. Det lär vara en vanlig temperatur på syd och österled. Men det är härligt!

Inte bara Stenshuvud

Smartphone är toppen!

Vi cyklar vidare via Rörums vackra kyrka och små mysiga hus med sina stockrosor nästan överallt.

I Rörum har de fortfarande Folkskolan kvar, varje fall huset. Äpplen odlas överallt. Man väntar sig att i detta äpplenas hemvist finna endast välskötta odlingar men så är inte alltid fallet.

Simrishamn ser mysig ut. Storgatan sjuder av liv och uteserveringarna tar upp minst halva utrymmet. Vi äter gott på en av dem och flanerar sedan utefter gatan upp mot kyrkan, som troligen är signifikant för bygden. Se dess tak och gluggar, som påminner om en mindre fästning.

Min söner i nedkanten

Den är i äldsta laget men monumentalt vacker – började byggas redan på 1100-talet – och kompletterades på 1600-talet med dopfunt och altartavla. Vi går in, några har tagit tillfället i akt att meditera en stund. Kyrkmuren är mycket vackert ornamenterad med ingjutna stenar. Utanför kyrkmuren står en mycket vacker skulptur av Carl Mille, som heter "Systrarna". Den påminner om Milles ”Danserskor”, som finns utanför konstmuseet i Norrköping. Jag har en vacker bild av den men tyvärr får man en visa skulpturer på en hemsida utan tillåtelse.

Hemvägen blir självklart också den jobbig men avslutningen skönt avkopplande. Minns den tuffa inledningen! I Baskemölla förvärvar jag en burk av lokalt framställd äppelhonung. Sista kvarten mot Kivik strilar det regn men det inverkar inte på humöret, som är toppen, vilket man också kan säga om hela resan.

Hemresedagen, den 9 augusti, besöker vi först Haväng, där de har en gravdös.

En  gammal trädstam har formen av en drake och fascinerar Thomas

Här finns badstrand som sträcker sig miltals med fint vatten och härlig vit sand och som ni ser även med laguner. Vad mer kan man begära?

Vi vandrar i Brösarps backar, så nu har vi även gjort det. Man ser kullar så långt ögat når och vid vägkanten växer det massor av vackra blommor, bl.a. den blå Cikorian och de rödaste rödklint.

Självklart blir det lunch på en golfklubb även på hemresan, nu på Lagans golfklubb.

Tack för denna gång mina härliga söner!

Pappa Göran