Och många, många fler, glada entusiastiska och pratglada människor, som vi mötte på vår färd längs kanalen mellan Vättern och Vänern. Resenärerna på turistbåtarna, som dagligen går längs kanalen, förde en livlig konversation med cyklisterna. Cyklisterna består ofta av hela familjer, som upplever den ljuvliga, harmoniska och rogivande miljön. Vi, det är Göran Tränk och Göran Abrahamsson från Norrköping.

Jag hämtade upp Göran Tränk vid hans bostad klockan halv nio. Den senare avfärden berodde på att jag glömt hjälmen och fick vända om för att hämta den. Barbro ringde till bilen om detta och den uppmärksamheten får hon kredit för, även från Göran, som också hade glömt, så det blev hämta även där. Det var inte det enda jag glömde, rakapparaten och påslakan var det andra. Å andra sidan fick jag med mig två underlakan. Demens, döm själva!

 
Det var en sedan länge väntad cykeltur på kanalens västgötadel. Vädret var fint och vi susade längs Vättern, via Olshammar upp mot Töreboda i ett underbart och mjukt sommarlandskap. Humlesurr kunde vi inte höra men de rosiga molnen såg vi. Trafikflödet var lugnt och ”semesterkänslan” fanns där. Förresten, kan man ta semester, när man är pensionär?

Målsättningen var att från Töreboda ta oss tur och retur Sjötorp, kanalens utpost mot Vänern. Därefter återstod tur och retur Tåtorp, utposten mot Vättern, närmare bestämt sjön Viken. Sjön Viken försörjer kanalen med vatten.

Vi parkerade bilen i Törebodas gästhamn. Solen fräste på våra ryggar och den varma vinden framkallade behagliga känslor.

Snart var vi framme vid de första slussarna i Hajstorp. Kameran fram och minneskortet fylldes på.

Pollare finns det gott om av förklarliga skäl och kantas av vackra blommor	Hajstorps infart verkade pippi!

	Ni har säkert hört talas om Skilsmässodiket. Kanske det är ett sådant som avbildats här?
	Vid nästa sluss – Norrkvarn - gick det livligt till. Där fanns turistbåten Bellevue från Mariestad och som trafikerar Töreboda – Sjötorp.

Kanalvägen är av förklarliga skäl ganska plan, förutom naturligtvis vid slussarna. Det gällde dock att hålla sig i de två spåren, så inte cyklarna fick bada. Vid regn, som jag talar om längre fram, bildades vatten i spåren och det blev en del grusskvättar på ryggen.

Vid Norrkvarn anträder många bilburna sin kanaltur, eftersom det finns gott om parkeringsplatser där.

Norrkvarn är för övrigt ett stort nöjescentrum med upplevelseland för de unga och med pub och restaurang för de något äldre. Barn kan få sova i stubbar och underhållning ges på bryggan. Där finns även hotell och vandrarhem.

Som kuriosa drar en 3 meters brunbeige oxe - med en vikt på 3 ton – kanalbåten från Norrkvarn och en bit neråt. Han heter Sixten och är så stark att han kan dra tre ”Ardenner” som sätter hovarna i marken.

Passagerarna på turistbåtarna är uppsluppna, förmodligen ger själva miljön denna känsla. Alla på kanalen verkar känna en djup gemenskap och glada tillrop och utbyte av vänliga ord är vanligt förekommande. Fartyg och cyklister kör om varandra stup i kvarten. Cyklisterna stannar för fotografering och för att njuta eller ta en fika och fartygen måste vänta i slussarna. Man ser varandra därför väldigt ofta. De ”små” cyklisterna ”pinnade” på väldigt duktigt och alla bar naturligtvis hjälm.

Slussvakterna i sina gula tröjor med flytväst, i de flesta fall skolungdomar- mest flickor - får sin sommarinkomst härifrån. De är alltid vänliga och berättar gärna om slussningen, hur många båtar som slussas, så t.ex. är det idag bara hälften så mycket som en högsommardag.

Kanalen kantas av många olika slags blomster, t ex gul iris och över kanalvägen välver sig stora träd med sitt vida grenverk. Inramningen är ett önskemotiv för fotografering. Sträckan mellan Lyrestad och Sjötorp var att betrakta som en transportsträcka, även om kanalen delvis var charmig med sina idag lugna ytor, som visade spegelbilder av höga träd och låga byggnader i olika schatteringar av grönt. Ibland måste man vila och titta på allt det vackra och visst ser Göran ut att må bra!

I Lyrestad blev det några extra svängar innan vi åter igen kom in på kanalvägen. Snart var vi emellertid framme vid Sjötorp. Sista seglingen fram mot Vänern är som synes vacker. Många turister fanns på plats – fast mest bilburna – och som alltså missat tjusningen med cykelsemester utefter kanalen. Hamnen hyste en gammal enmastad skonare, som troligen används som övningsfartyg.

Framme i Sjötorp hade vi tänkt ta ett dopp men avstod p.g.a. grått vatten, som det blir av att kanalens vatten rinner ut i hamnen.  Vi ägnade istället glassbutiken vår uppmärksamhet och konstaterade att det var både kommers och utställningar på gång. Det var varmt.

På återvägen stannade vi till vid Godhögens sluss. En hel familj av träskulpturer fanns uppställda utanför slusshuset. Jag förenade mig med familjen på ett familjefoto.

.

 Vägen till vår överliggning, vandrarhemmet i Forsvik, gick genom ett mycket läckert landskap.

Den första slussen efter Vättern finns i Forsvik, där vi övernattade, Slussen byggdes 1813 och intill den finns Sveriges äldsta järnbro, som gjöts vid Stavsjö Bruk. Det är en enkelsluss med höjden 3,5 m, den högsta för en enkelsluss i Göta Kanal.

STF vandrarhem visade sig vara välskött och vackert gammalt hus, troligen arbetarbostäder vid Forsviks Bruk Ett stort rum med stort kök och stort badrum kostade 275 kr/person inklusive frukost för STF-medlemmar.

I den sena men varma kvällssolen promenerade vi till matstället, som var beläget vid slussbron. Ni ser stället på slussbilden! Matstället har en trädgårdsservering och Göran kom i snabbt i  glatt samspråk med Lidingöbor, som rekommenderade vissa rätter, bl. a. Örtagårdsskryddad kyckling med ädelostsås. Den maträtten tog jag, tillsammans med en ”Fifty Fifty” starköl, vilket jag inte ångrade. GT föredrog dock Schnitzel. Vi kände ingen saknad efter blindbromsar, mygg och annat insektsotyg. Dessa hade tydligen torkat bort i värmen.

På vägen hem från matstället såg vi den här vyn!

Nästa dag kom vi snabbt iväg till Töreboda och parkerade på samma ställe som föregående dag. Det kom många bilar, varur det vällde familjer, som skulle på cykeltur mot Sjötorp. Några fick för sig att ta vägen mot Tåtorp, vilket jag dagen före hade gjort om inte GT varit med. Väderstreck är inte min starka sida. Solen borde ha gett en vink om riktningen men hjärnan är ju en helt annan sak.

Efter lite snirklande i Töreboda kom vi in på rätt kanalväg österut mot Tåtorp. Denna väg saknade slussar men har gott om broar.

På väg mot Jonsboda i soligt väder möttes vi av turistbåten Sandön	M/S Sandön är 30meter lång och 6,2meter bred. Båten byggdes 1910 vid Eriksbergs mekaniska verkstad i Göteborg. Sedan 1977 har båten trafikerat Göta Kanal.

Snart mörknade och tätnade molnen och när vi hade passerat Jonsboda någon km, intill en brygga med flagga, så bad Göran klokt nog att vi skulle vända innan regnet kom.

Vi hade precis vänt när regnet kom, inte så häftigt men nog var det skönt att komma tillbaka till Jonsboda. Här fanns fika och en båtlast av 4 personer, två från Lidingö och två från Mariestad, med vilka vi kom i glatt samspråk med.

När regnet och åskan upphört, och det gjorde det ganska snart, återvände vi till Töreboda.

Strax före järnvägstationen finns ett färjeläge för gående och cyklar. Det är Europas minsta handdrivna färja – med namnet Lina – och kostade 50 öre/enkel tur/person. Vi tyckte att vi kunde kosta på oss detta och tog en tur över.	Här ovan diskuterar Göran tekniska detaljer med Linas Skeppare

Tåtorp var nästa etapp och vi hoppades på bättre väder.

Där på en höjd av 91,8 meter finns den första slussen,

 som är första slussen, där själva kanalen börjar.

Slussen är den ena av handdrivna slussar i Göta Kanal, den andra finns i Borenshult. Slussvakterskan fick idag hjälp av både GT och mig och flera andra med att öppna och stänga slussportarna. Slussen är en så kallad nivåsluss – skillnaden är bara 20 cm. Här ovan ser ni Turistbåten Ceres som trafikerar Karlsborg Töreboda. Ceres är också en asteroid i vårt solsystem.

I Tåtorp finns också STF vandrarhem samt campingplats med båtbrygga, som ses härintill.

I väntan på slussning låg bl.a. en holländsk liten skonare samt turistbåten Ceres. Där fanns också många utländska besökare, som tyckte det var intressant och roligt att se slussningen.

Vädret klarnade och vi beslöt att cykla västerut för att knyta ihop hela turen.

En bit upp mot Vassbacken finns Lanthöjden, en ö till vänster om bron och som bildats vid nygrävning av kanalen år 1933. På Lanthöjden har en obelisk placerats, som symboliserar den högsta punkten på sträckan – 91,5 m. Lanthöjden kallas Bergskanalen p.g.a. sträckan sprängts genom berg.	I den gamla kanalen återsåg vi våra vänner från Jonsboda kafé. De badade i kanalen. Sträckan Tåtorp.

I Vassbacken – broförbindelse – finns också en campingplats, vandrarhem samt en restaurang.	Där på en halvö, under intag av öl respektive glass, besåg vi ankommande skonaren och utbytte hälsningar med resenärerna på den turistbåt vi tidigare slussat i Tåtorp.

Efter en tur fram till ”bryggan med flaggan” vände vi åter till Tåtorp. Våra vänner från Jonsboda hade då anlänt dit och de blev lite förvånade över att vår bil redan var där. Återfärden till Norrköping skedde via ett badställe vid sjön Viken, hiskeligt varmt på land och hiskeligt kallt en bit ut i vattnet. Vi for vidare till Askersund, där vi intog en härlig middag på en restaurang i hamnen. Stora torget levererade en högljudd utsändning av sjungande systrar från orten.

Norrköping den 16 augusti 2007

Göran Abrahamsson