Cykelsemester i Helsingborg med omnejd 6-9 augusti 2012.

De som semestrar är Sten Skoglund och jag, Göran Abrahamsson.

Förberedelser och bilkörning första dagen följer tidigare mönster, förutom avvikelsen att vi inte denna gång besöker Ulf i Björkäng. SMHI har varnat för dåligt väder. Som väl är så tror vi inte på dem, så vi får bra väder. Vi bor även i år på Miatorps vandrarhem. Det är fjärde året i rad.
 

På kvällen tar vi  en tur in till Helsingsborg centrum för att kolla hur vi skall ordna resan till Köpenhamn följande dag.

På tisdag morgon den 7 augusti är det dags för resa till Köpenhamn. Biljett löses på Knutpunkten, Helsingborgs färje- och järnvägsstation.

 Först färja till Helsingör och sedan lokaltåg till Köpenhamn.

På perrongen lägger jag turligt nog märke till att man stoppar in biljetten för stämpling i en liten gul låda – kolla bild – så vi följer exemplet. Tåget stannar vid varje mjölkpall, så resan tar hela 55 minuter. Regnet skvalar utanför och det känns skönt att vara inne.

När vi stiger av tåget har det slutat regna och snart kommer solen till oss. Sten har ett hästminne, så han leder oss beslutsamt förbi Tivoli, över Rådhusplatsen och in på ströget. Så mycket folk har jag inte sett sen köerna till filmen ”Sången om den röda rubinen” på sjuttiotalet.

Det är kul att se de olika sätten att samla in pengar på, från att härma statyer till uppträdande clowner.

Om du dubbelklickar på bilden nedan så blir den rörlig!

Världens längsta man är också med.

Den vackraste musiken står det fiolspelande gänget.

Den härligaste showen bjuder jazzgänget på.

De många restaurangerna ökar känslan av hunger och jag frågar Sten ängsligt om hur långt det är till Nyhavn. Jag frågar nog tio gånger innan det äntligen dyker upp framför oss. Jag skrev att det var mycket folk på ströget men det här tar priset. Helt okej, så mysigt det är med alla människor på uteserveringarna och på kajkanten till kanalen.

Nu äntligen skall vår hunger stillas. Det gör vi inne på en kro, eftersom det blåser ganska mycket. När vi sitter och spisar den mycket goda Ceasarsalladen med dubbel Aalborg, så ser vi genom fönstret hur det vräker ner regn. Ibland ska man bara ha tur! När vi kommer ut har det slutat regna och solen lyser speciellt för oss och gör så resten av dagen.

Om du dubbelklickar på bilden nedan så blir den rörlig!

Ett besök vid Amalienborg är ett måste för att jag ser serien ”Borgen” och regeringen sitter ju i Amalienborg. Det är en massa byggnader, jag tror det är fyra, med en stor åbäkig staty i mitten.

Framför två av byggnaderna, förmodligen där några kungliga bor, promenerar 2 utklädda soldater med bajonett på. De drar på munnen när Sten räknar ett två, ett två. Om du klickar på bilden får du se dem röra sig. Häftigt eller hur?

Tillbaka i Nyhavn äter vi det vi trånat länge efter, en härlig glass, sittande på kajkanten, pratande i telefon med de kära hemma.

Vilka bra trafikljus för gående de har här. Dubbel uppsättning som i mitten vid sidan av det gula ljuset har siffror som talar om hur många sekunder som är kvar av det röda eller gröna ljuset. Man bara måste ringa hem och tala om hur bra man har det.

Onsdagen den 8 augusti blir inte som beräknat, alltså en planerad tur med cyklarna utefter stranden fram till Löddeköpinge. Det blåser kallt och det finns endast en bilväg en bit från stranden, som inte ser särskilt inbjudande ut. Vid Barsebäck finns en riktig badplats med 8 sekundmeter vind. Vi väljer att angöra Löddeköpinge stormarknad istället. Där får vi tillfälle att förära varandra med födelsedagspresenter. Lunchen består av 2 röda korvar och Ramlösa, ett utmärkt mål för att hålla sig smärt. På hemvägen hade vi dock en mycket vacker vy.

Kvällen blir desto flådigare, en delad pizza Råå-special på Råå Pizzeria. På rummet kommenterar vi de bilder och filmer vi har tagit under dagen och gårdagen. Efter lite whiskey tycker vi att vi varit väldigt duktiga på att fotografera.

Torsdagen den 9 augusti är hemresedag och ägnas åt ett besök på Hallands Väderö.

Färjan går från Torekov klockan 12. Solen skiner och det blå vattnet glittrar inbjudande när vi stävar mot Väderö.

Vi vandrar över fårbetesängar en kilometer upp mot fyren.

Utsikten är i stort sett lika över ön, en massa berg i dagen med lite grönt emellan. Det skall finnas en badstrand på andra sidan men det är inte lockande att vandra drygt 2 km dit och tillbaka igen, så vi vänder tillbaka redan nu till badet intill där båten lade till.

Det är en härlig strand och bad, som faller oss fullständigt i smaken, 20 grader varmt och ett klart saltvatten, så där kristallklart och skimrande som låten säger att havet aldrig var. Björnbär finns där i massor på små tuvor. De är röda, så det dröjer innan man kan äta dem.

Med detta i härligt minne från sommaren 2012 säger jag vid pennan, Hej! /Göran