Cykelresa Helsingborg – Ven, 2-5 augusti 2010

Nu har det hänt igen. Denna resa överträffar alla tidigare resor – enligt Sten. Han preciserar det inte men hur är det? Är det alla vackra flickor vi ser, är det motionen, den goda maten, de trevliga samtalen, de underbara vyer vi upplever? Jag gissar att det är en blandning av doft och salt med västkusten i vårt hjärta. När vi andas in tångdoften, smeks av den salta vinden och förförs av de hänförande vyerna, då är det en riktig svensk sommar. En sommar vi gömmer i oss och får oss att överleva vintern.

När vi glider fram på våra cyklar utmed ”cykelspåret” till Landskrona och ser de fina trakterna söder om Helsingborg, då blir vi lyriska hur mycket vi än skryter om våra hemtrakter. Cikorian nickar mot oss och vi hör hur den viskar i vinden; ”se på mej, se på mej, jag följer dej på vägen”.

2 augusti, dagens väder, deprimerande grådaskigt, nederbördsmängden senaste dygnet närmar sig 40 mm. I hällregn lastas bilen, cykeln är redan påmonterad. När jag närmar mig Ulricehamn så lättar det och den ljuva solen gör sitt inträde och så kommer det att förbli hela resan, trots dystra prognoser från SMHI. En försiktig gissning är att de hade slut på solar, eftersom det var så stor åtgång tidigare.

Hos Sten och Helga i Borås blir det grundning med kaffe och goda tilltugg. Vår soliga semester har börjat. Säger man så när man är pensionär - men som Sten säger - detta längtar vi efter under hela året. Vi startar resan mot Varberg och upplever den vackra Viskadalen, där Viskan ringlar sig som en orm i deltat söder om Björketorp. Den blir bredare och bredare och omsider rinner ut vid Åskloster, där den delar sig i två nya ormar strax före Klosterfjorden. Vägen följer Viskans krökningar, så det blir lite av rallykörning och svårt att ha koll på hastigheten. Tidigare åkte man närmare stranden men nu, tyvärr, sträcker sig E6 långt innanför. Istället upplever vi vindpark efter vindpark. Kraftverken står där vackra på rad med sina mäktiga propellrar.

Färden in mot vandrarhemmet Miatorp är överraskande för Sten. Jag hade memorerat färden via Helsingborg Södra över Ramlösarondellen. Otroligt nog stämde terrängen, för strax dyker kända kvarter upp och innan Sten hunnit fatta var vi är, så svänger vi in på Miatorps gård. Från vandrarhemmets altan hörs glada röster och på borden står vinpavor. Stämningen är hög och vi lastar av med förväntan. Cyklarna binder vi fast vid en gammaldags bänk. På vägen in blir vi omsprungna av ungdomslag i blå sportkläder. De hejar på oss och vi känner givetvis i den stunden inte av vår ålder.

Självklart så tror vi att den kvinnliga personalen är förtjust över att även i år få besök av så sportiga och vackra killar. Rummet är mindre än förra årets men med noggrann placering av bagage och med smidiga rörelser, så klarar vi förflyttningarna utan blåmärken. Internet och TV ingår, så kommuni­kationerna med omvärlden är säkrad. Ishink och lattebryggare ingår dock inte. Vi skålar för lyckad framkomst i de små silverbägarna jag alltid har med.

Till centrum är det 3 härliga kilometrar. Vägen är jämn, utan backar och temperaturen behaglig. Vi möter många cyklister, några nickar igenkännande eller kanske är det en hälsning mellan medlemmar i vår stora cykelgemenskap. Vi ställer cyklarna vid campus. Det är camp att stå där och så får vi gratis motion resten av vägen, Denna går via August Palms torg med mäster Palm i egen låg person och vidare via stadsparken.

Klockan har hunnit bli över 21.00 och matställena tar av någon anledning inte mot nya gäster efter denna tid. Vi är hungriga men innan panik utbryter får vi syn på vänliga Kebab-house, så vår kvällsskaffning intar vi där. Sten tar en hamburgare­tallrik och jag en Falafeltallrik. Det är mycket gott - vi är ju hungriga - och vi känner oss väl till mods när vi går hemåt. När vi passerar bron över Drottninggatan till Campus ser vi att temperaturen är 22⁰C. Vi pratar oss till söms. Vad vi pratar om glömmer jag snart, som vanligt.

3 augusti, dagen som skall vara resans höjdpunkt, börjar med strålande väder – och det fortsätter hela dagen. Målet är Ven utanför Landskrona. Vi cyklar mot Råå och angör ”cykelspåret” En svart tavla upplyser om detta. Dessa badstränder och bryggor, Sveriges längsta badstrand, imponerar. Råå samhälle och hamn är en idyll. Yrkesbåtar blandas med nöjesbåtar. Vi beundrar den vackra hamnen, som fortsätter in i en båge efter bron, som leder vidare mot samhället Fortuna.

Råå Hamn

Råå badstrand

Vyerna och den vackra strandbebyggelsen skapar en vilja-ha-känsla till allt detta härliga. Om det inte är så att vi har våra underbara barn nära oss hemmavid, så skulle jag helt klart kasta ankar i denna miljö. När vi seglar igenom samhället ”Fortuna” är vi helt sålda. Förresten, vem skulle inte vilja ha va’ tumme med fru Fortuna. Vi kommer till ett vägskäl, där vi upplyses om att det är 11 km kvar till Landskrona och vi som trodde på 6. Därefter kommer vi till en lång backe.

  Fortuna samhälle

Det kan vara kuperat även i Skåne, se t ex Brösarps backar. Glumslövs samhälle är något liknande, en lång backe upp genom samhället för att sedan ge en lång utförslöpa ner mot Borstahusen norr om Landskrona. Cykelmätaren visar på 49 km/tim, så det gäller att hålla hårt i styret. Oj, oj, säger jag, när vi skall tillbaka blir det säkert långsammare. Utefter landsvägen växer de fagraste blommor, bl. a kornvallmo som jag älskar. Vi stannar och fotograferar.

Borstahusens strand med härligt mysig bebyggelse smeker ögat. Vi är dock lite skönhetsblinda, för allt är ju vackert. Vi stannar till utanför Citadellet, som är en mysig plats med de gamla kanonerna på plats. Den vackra strandpromenaden heter Nordkap. På vägen passerar vi en staty av Selma Lagerlöf, som var lärarinna vid Elementarskolan för flickor i Landskrona åren 1885-1895, Hon flyttade till Falun 1897.

Utanför Citadellet,

Nordkappromenaden

Nästa är hamnen och färjan till Ven. Vi tar inte cyklarna med på färjan.

Infarten till Bäckviken på Ven är mycket vacker och kan mycket väl ha varit bakgrunden till Taubes visa ”Flickan från Backafall”, trots att området Backafall ligger längre upp på ön. Ön är kuperad och börjar med en rejäl backe. Bortom krönet breder nejden ut sig med stora böljande sädesfält. Vuxna människor och gåtfulla folket svärmar som getingar med sina gula hyrcyklar. Här finns allsköns egna produkter, som t e x hemgjord getost från egna getter. Stockrosor verkar vara ett måste på ön.

Enligt en inföding, så har ön microklimat, liksom på Bornholm. Många växter, som inte går på andra platser i Sverige, trivs här. Vindruvor går dock inte bra. Vi vandrar upp genom ön och når omsider Tycho Brahes naturplanetarium. Lyckosamt finns även ett matställe med samma namn, där vi intar dagens lunch, grillspett.

Vi får alltså endast en glimt av Ven, så ett råd till alla vid besök av Ven är att vika en hel dag för cykling runt på ön. Badmöjligheter finns och turen bjuder på mycket motion. Ön är 7,5 km² stor och har ca 40 000 åretruntboende.

Råå strandbad ser inbjudande ut i kvällssolen. Vi ser person bada men eftersom klockan redan har hunnit bli 20.00, så måste vi skynda hem, så att vi inte blir utan mat. Kvällen avslutas på en indisk restaurang ”Papadam” med ”Tandoori Chicken” som enligt Sten är super. Vi kan konstatera att tempen även denna kväll är 22⁰C på Drottninggatan.

4 augusti, som enligt SMHI skulle ha vackert väder och idag fick de rätt. Som planerat tar vi färjan till Helsingör. Kö till biljettkassan och kö till fartyget och långa landgångar innan vi kommer ombord. Om vi hade tagit med cyklarna hade vi kommit direkt in via lastdäcket, utan köer, något att tänka på nästa gång. Pensionärsbiljetten kostar endast 36 kr ToR. Vi hade tänkt ”tura” på hemresan, d.v.s. sitta i restaurangen 3 vändor men med hänsyn till priserna verkade landrestaurangen vara förmånligare och ha bättre urval.

Målet är Kronborg slott med dess vallgravar och murar. Visst är det mysigt vid inre vallgraven, där man även kan få fika. Själva slottet blev dock inte någon aha-upplevelse. Kanske är man lite blasé på slott. En god glass blir det ändock.

Däremot är det efterföljande badet intill slottet en kroppslig njutning, lagom djupt, visserligen 100 m ut, och vattentempen är behagliga 21⁰C. Den vita stranden och det kristallklara vattnet glittrar i solskenet. Fiskmåsarna gillade inte att vi badar i deras revir. När jag simmar långt ute till havs dyker en mås ner mot mig och på bara en halv meters avstånd från mig, så skriker hon högt. Det har hon inget för, för jag fortsätter det sköna badet. Innanför sanden växer miniatyrnyponrosor överallt, se bilden.

Vi bryter upp när solen skyms av hotfulla moln och vandrar in till centrum. Axeltorv torg ligger på vägen och där intar vi Stens favoritmat, Frankfurterkorv med en sejdel öl.

Axeltorv torg

Efter en tur genom centrum tar vi oss tillbaka till båten. Japanskor, japanskor, japanskor, vackra, slanka och små med svart hår, svärmar över hela salongen, vilken energi. De är naturligtvis på turistresa och när vi närmar oss land, försvinner de ner till bildäcken.

Kvällen avslutas på en italiensk restaurang med skagenröra och bakad potatis. Vi tar en promenad via Kärnan och där ser det ut som ett vattenfall i hela breda trappan upp. Någon har tydligen lagt lödder i vattnet i de små vattenfallen ovanför trappan. Barnen tycks ha roligt och då är allt bra. När vi passerar Campusbron ser vi att tempen denna kväll är 21⁰C.

5 augusti, och dags för hemfärd. Vi övar oss i manuell kartläsning och kommer så småningom, efter att ha sett större delen av östra Helsingborg, fram till mina gamla seniornetvänner Bertil Andersson och hans sambo Gunnel. De flyttade från Norrköping förra året och har slutligen hamnat i Helsingborg i ett förtjusande litet enplans parhus i gammaldags tegel, mysigt av bare den.  

I Varberg kommer regnet och när vi når Borås skvalar det ordentligt. När jag kommer till Ulricehamn klarnar det och jag kan se bakåt på en mycket trevlig resa, än en gång.

PS När jag tog av cykeln vid hemkomsten visade det sig att jag fått punktering. Vid lagningen upptäcktes att det var en gammal lagning som gått upp. Tänka sig, att det inte hände när vi cyklade. Till råga på det så var båda limtuberna (solution) i lagningssatserna tomma p.g.a. att solutionen hade trängt ut. Snacka om tur!

Vid pennan Göran