Så löd beställningen till Vordingborg Vandrarhem.
Vårt mål var att utforska ön Møn och västra Falster per cykel.
Måndagen den 5 augusti
Upp med tuppen! Bilen med cykeln bak var fixad kvällen före för kunna komma iväg tidigt och komma fram till Vordingborg på Själlands sydkust senast 17.00.
Klockan 7.30 kom jag iväg i soligt och skönt väder. Färden var snabb och jag var framme hos Sten i Borås kl. 10.10. Som vanligt bjöd Helga på kaffe och goda smörgåsar.
Före avfärd måste vi dock skaffa en cykelhjälm till Sten, vilket förde oss till ett sportinköpsställe för dylik. Stället visade sig endast ha barnhjälmar och det var ingen som passade, varför vi sökte upp en statoilstation. Där fanns en passande strömlinjeformad gentlemannahjälm och vi kom iväg kl. 11.15.
Vi rastade vid ett ställe, som jag tror heter Snapparp. Utsikten var vacker men toaletterna var usla och det var fullt med irriterande getingar. Getingar kan man ju inte rå för men snacka om toaletter, jämfört med Tyskland. Där lägger man visserligen en peng till den som underhåller toaletten men har i gengäld en ren toalett. Skärp Er Vägverket!
För att Sten skulle hinna växla till danska pengar så skyndade vi dock iväg utan saknad. Väl framme i Helsingborg åkte vi direkt till "Forex" på Järnvägsgatan 13, vid hamnen. Växlingen gick fort och som sista bil åkte vi på färjan till Helsingör. Färden över är ju kort men vi hann ändå med att njuta av den vackra vyn mot Helsingborg och "Kärnan.
Vägen mellan Helsingborg och Köpenhamn var fylld med fordon på filer. De höll ett högt tempo. Okej, väl förbi Köpenhamn lättade trafiken och vi kunde njuta av den soliga färden.
Klockan var ca 16.45 när vi gled in i Vordingborg. Tyvärr kom vi från ett annat håll än då Barbro och jag var där senast. Jag kände alltså inte igen miljön. Som tur var så stannade vi till vid två av stadens arbetsbilar och en av killarna erbjöd sig att visa vägen. Den stora bilen tog sig rakt igenom stadens centrum. Efter en stund stannade bilen och killen visade på vandrarhemmet. Ett hurra för de kommunanställda i Vordingborg.
Vordingborgs vandrarhem hör ihop med Videnscentret, som är ett Miljöcenter med en mycket fin utställning KOLLA BILD! Vandrarhemmet invigdes för tre år sedan och då var centret under byggnation, så Videnscentret måste ha invigts året efter. För konferenser och kongresser, som förläggs till Videnscentret, finns alltså vandrarhemmet lägligt alldeles intill. Vandrarhemmet har flera enplans huslängder med egna kök och samvarorum samt matrum.
Nåväl, vid ankomsten möttes vi av en förtjusande värdinna med namnet Renate. Vi fick nyckelkort till ett rum, som visade sig vara bebott. Ja, ibland jäklas datorn. Åter till receptionen och med nya nyckelkort kunde vi ta vårt rum under inspektion. Det var gott.
Tisdagen den 6 augusti
Första morgonen rusade vi genom regnet in till centrets matsal. Frukosten var välsmakande och det var varmt ute. Cyklarna, som hängt fastkedjade på bilen under natten, fick torkas av och som väntat fungerade inte vägmätaren efter regnet.
Vi ställde kosan mot ön Møn. Passerade orten Stege och stannade först i orten Borre, där vi parkerade vid en livsmedelbutik. Vi skyndade ur bilen. Här skulle cyklas! Fram med cykelnyckeln för att göra loss kedjan. Men var är cykelnyckeln. Jo, på bordet på vandrarhemmet naturligtvis! Vad göra? Åter till vandrarhemmet eller fortsätta till Møns klint, som var målet för dagens etapp? Vi valde att fortsätta för att inte tappa tempo. Bra val, för redan några minuter senare började det regna. Vägen var mycket kurvig och backig med grusbeläggning, så det kändes rätt att sitta i bilen.
När vi svängde in vid Møns Klint hindrades vi av en lång kö av fordon. De var på väg in mot parkeringsplatsen och det bådade ju inte gott. Dock, med erfarenhet av en viss buss körstil på vägen mot Tyrolen tidigare under sommaren, höll jag till vänster om alla fordon och således kom jag förbi alla. Jag kollade inte hur förarna reagerade. Framme vid parkeringsporten kunde vi läsa att det kostade 25 kr att parkera. Vi är lite småsnåla, så jag svängde till höger mellan bilarna och fortsatte 400 meter på grusvägen och där i en skogsdunge fanns plats för både bil och naturbehov. En lätt promenad med paraply förde oss tillbaka till "Klinten".
Vi gick upp till "Dronningstolen", en plats 200 m brant uppåt, som antagligen skulle vara en utsiktsplats men, som p.g.a. att växtligheten numera skymde utsikten, inte längre gjorde skäl för beteckningen. Sten verkade besviken, så även jag, och vi gick ner till utgångsläget igen. Vid denna platå finns det en hel del kommers. Nu påbörjade vi marschen ner mot klintens strandparti. Det är cirka 450 trappsteg ner och vyerna blev vackrare och vackrare allteftersom. Under vägen ner gick vi förbi några, som hade en rörelsehindrad mormor med. Det såg jobbigt ut. Hur kommer hon att orka, undrade vi?
Väl nere kunde vi njuta av klintens mäktighet, den är nästan 100 meter över havet. Strandpartiet har faktiskt en hel del likhet med bilderna från en söderhavsö. KOLLA BILD! Man har ju sett "Robinsson" på TV. Jag har varit här förr och då med solsken och ännu sannare liknelse.
Fram med kaffe och smörgåsar, som vi avnjöt sittande på en gammal stock. KOLLA BILD! Snart kom det tre flickor och satte sig bredvid. Blygsamt förstod vi att det berodde på att sittplatserna var bra och att det var klart ofarlig miljö. Sedan blev det blev fotografering både uppåt och neråt av klinten för dokumentationens skull. KOLLA BILD!
Uppstigningen blev något jobbigare men med vår kondition var det självklart inte ansträngande. Det var det troligen för sällskapet vi gick förbi på nervägen. De hade nu nästan kommit ner till stranden efter en halvtimmes gång. Hur skall de komma upp igen? Vi väntade självklart inte på upplösningen utan fortsatte vår färd runt södra Møn. Vi stannade till igen i Borre för inköp av färdiga kalkonbiffar, sallad, bröd, smör och öl för vår middag och morgonskaffning. Vi for vidare till den mest inbjudande badstranden på Møn. Den finns vid Ulvshale och österut, Vädret inbjöd dock inte till bad. Från "Ulvshale" och "Nyord" kunde vi se den ståtliga "Dronnings Alexandriners Bro" vid Kalvehave. KOLLA BILD!
Vi tog vägen tillbaka via orten Stege, där vi stannade en bra stund i en trevlig och tjusig stad. Solen hade kommet tillbaka och korven med torrfräst lök var god och både människor och skulpturer visade den vänliga sidan. KOLLA BILD! Alltså var vi på gott humör när vi anträdde färden tillbaka till vandrarhemmet.
Efter att ha tillagat maten i ett mycket bra kök och även avnjutit den, promenerade vi ner till centrum och kollade in fotoobjekt inför morgondagen, eftersom det hade hunnit bli ganska sent för fotografering denna dag.
Onsdagen den 7 augusti
Morgonen var lite kylig och solen sken skönt genom molnslöjorna. Luften var härlig och lovade skönt cykelväder. Efter ännu en god frukost kollade vi att cykelnycklarna var med. Färden ledde över den gamla bron, som var den närmsta förbindelsen mellan Själland med Falster i vårt fall. Den nya bron som går via Farø, och heter FarøBroen, ligger ca 8 km väster om den gamla bron.
Vi åkte alltså söderut, tills vi hade passerat Nykøbing. Vid ett byggvaruhus utnyttjade vi parkeringen och fortsatte resan per cykel mot Ulslev. Strax söder härom tog vi stranden till oss och lekte i vattnet. Solen hade nu värmt upp luften, så att badet var helt njutbart. Så småningom kom dock lite kraftigare molnslöjor och vi fortsatte vår cykelfärd söderut på cykelväg nr 45. Det är fantastiskt vad positiv man är till cykling i Danmark. Slöjorna lättade och vi for varsamt fram genom ett förhållandevis slätt och vackert landskap.
Så småningom kom vi fram till Marielyst, ett kanske mer finare samhälle för sommarstugeägare. Inte desto mindre fanns ett enklare matställe, där vi kunde avnjuta en typ av finare hamburgare och en starköl. Hon, som serverade, var en söt turkiska, som hade bott i Tyskland ett bra tag och kunde tala god tyska. Det blev ett kultiverat samtal mellan henne och oss på tyska, som vi tyvärr fick bryta för att komma iväg nå'n gång.
Återfärden till byggvaruhuset var så skön att Sten utbrast att det här var bland det trevligaste han varit med om. Nykøbing var inte någon höjdare, så vi fortsatte norrut och t.o.m. passerade Vordingborg och landade i Næstved, några mil norr om Vordingborg. Staden hade en hel del gamla hus, inte minst vattentornet mitt i staden imponerade. KOLLA BILD! Mobiltelefon var populärt bland unga flickor KOLLA TJEJEN! Stadens kyrka hade många besökare så här dags på kvällen, vilken berodde på att ett bröllop var på gång.KOLLA KYRKKÖN! En pappa höll på att ta ner Dannebrogen utefter gatorna. Han hade en skottkärra, vari han lade flaggorna och i den satt också hans dotter mitt i Dannebrogehögen. KOLLA BILD! För övrigt verkade staden rätt så tyst, så någon höjdare till sommarstad är det nog inte.
Återfärd till Vordingborg och efter lite käk begav vi oss till stadens centrum. Vi studerade först järnvägsstationen, som hade ett mycket vackert klocktorn KOLLA BILD! och i fontänen vid bron ovanför fanns en blyg böjd vacker najad (dvs. källnymf). KOLLA BILD! Vi fann flera skulpturer, bl.a. vid in och utgång av paradgatan genom staden. KOLLA BILD! Vi studerade fästningen, där Valdemar Atterdags torn var beläget. Fästningen håller just på att blir nyuppförd till vissa delar och kommer då att bli ett sjyst semestermål framöver. Där fanns även en kryddträdgård, som gränsade till en äng med hjortar. Det luktar nästan sagoidyll, eller hur?
Torsdagen den 8 augusti
Efter frukosten var det dags att ta farväl av vandrarhemmet och värdinnan Renate, som självklart önskade oss välkomna tillbaka. KOLLA BILD! Vi styrde kosan mot Köpenhamn. I höjd med norra Køge, en 5 mil lång badstrand söder om Köpenhamn, körde vi in på en parkering, lastade av cyklarna och ställde kosan mot stranden. Vi stannade upp för att lätta på trycket vid en för detta ändamål lämplig byggnad. Därutanför kom vi i samspråk med en äldre herre med en haltande hund. Han hade jobbat i Sverige och tyckte det var trevligt att träffa oss. Han uttryckte sin förvåning över att kronan hade blivit så svag med tanke på att Sverige hade så många stora och fina industrier. Vi visste inte hur vi skulle ta det men vi fortsatte mot stranden.
Vädret var varmt men det hade börjat blåsa upp ordentligt. Vi rusade ut på bryggan och skulle just kasta oss i när vi såg att det var massor med tång nedanför. Inget skönt att dyka i, så vi startade från stranden och se, där fanns en något så när bred remsa utan tång. Vågorna var härligt höga och så småningom rundade vi tångmassan och kunde från havet ta oss upp på badbryggan. Vi blev kvar där rätt så länge, kanske för länge.
Sten hade talat om hur vacker Strandvägen mellan Köpenhamn och Helsingör är, så jag propsade på att ta den vägen mot Helsingör. Enligt kartan fanns det en genomfartsled genom Köpenhamn mot Strandvägen. Friskt vågat och hälften vunnet tänkte vi och körde in på den leden. Nu är det så att vi hade råkat vara lite väl länge på stranden, så klockan var redan 16.00. Vi borde tänkt på - men alls inte gjorde - att alla skulle hem just då i Köpenhamn. Jag klarade alla korsningar, utom en, där en buss råkade belägga filen rakt fram, så att vi hamnade till vänster. Sedan skulle en klocka ringt, när vi såg en avfart mot Lyngby. Dock efter en kilometer, så fanns det på nytt en väg dit, så nu blev det full fart mot väg 47/55.
Strandvägen hade faktiskt badstrand hela vägen och det var människor överallt utefter stranden, dock utan att trängas. Ovanför Strandvägen fanns villor, som måste ha varit i mångmiljonklassen. Det var en mycket vacker sträcka, som jag vill rekommendera alla att bese.
Vår tur följde oss även i Helsingör med att komma upp bland de sista på färjan. Klockan var strax efter 18, när vi körde av färjan. Strax vid Ängelholm gjorde vi ett kort besök på McDonald's. Sen bar det av mot Borås. Sten föreslog en väg in mot landet, för att visa hur han brukade köra, när han gjorde tjänsteresor till Halmstad. Det var en vacker men kurvig väg. Vid tiotiden var vi i Borås och kl. 01.00 var jag i Norrköping efter en mycket trevlig bil- och cykeltur.
