Upptäcktssemester i Dalarna 10-12 augusti 2015.


fortfarande med kompisen Sten Skoglund från Borås, skriver Göran Abrahamsson


Äntligen kommer Sten till naturen, där det kryllar av kullor...trodde vi. Jag har tidigare varit i Dalarna, både med släkt och stenklubb men den här gången blev det Orsa som basstation. Vandrarhemmet var toppen, t o m bättre sängar än vad som är vanligt på hotell. Vi gjorde bl. a Sundborn, Zornmuséet, Nusnäs, Sollerön, Tällberg och Ornässtugan, you name it!, när vi inte satt på den grekiska restaurangen i Orsa, som vi rekommenderar, främst då deras Chateaubriand. Nu till Zornmuséet. Vi var impade av Zorns förmåga att få fram uttrycksfulla ansikten i sina målningar. Han var ju massproducent av porträtt och i stort sett alla var små mästerverk. Tyvärr var de fåtal dalkullemålningar som finns, utlånade och det gällde även Carl Larssons alster. Att Zorn även var skulptör visste jag inte men naturligtvis var de i naturens skapelse.

 

Vi besökte inte Dalhalla, som för tillfället ordnade för en stor konsert. Kim Novak badade inte där heller, så det fick vara. I Nusnäs blev Sten betagen av allt vackert, från tuppar utanför till vackra dalkullor, som målade dalahästar. Sten hade hört mycket om många röda stugor i dalarna och var finner man den signifikanta orten för detta om inte Tällberg. I denna rikemansmiljö fanns nästan allt som hör till idyll, massor med röda stugor, bryggor, stränder och vacker sjöutsikt.

 

Sundborn har väl inte alla varit i men i hela Falun fanns inte hänvisning till Sundborn, så vi "råkade" åka åt rätt håll och halvvägs dit fanns en skylt med Sundborn. Men visst var det en upplevelse att få se hemmet där Carl och Karin verkade, visserligen bara som fritidshus men ändå. Carl var verkligen den som fixade ett hem, både med snickarglädje och målningar på väggar och luckor, det mesta gjort för barnen. Carl-Larsson-gården i Sundborn ligger vackert vid Hobbornssjön. 

 

Vi avslutade upptäcktsresan i Dalarna med Ornässtugan vid den vackra sjön Runn, där avträdet kan ses på baksidan. Gustav Vasa sägs ha klättrat ned där, vilket tilldrogs Sten intresse, ja självfallet även mitt men kanske inte så uttrycksfullt.

 

Vandrarhemmet i Orsa

Sten har svårt att hålla emot. Jag tror att redskapet vann.

Vandring bland alla björkar i Orsa, värdig konkurrent till Umeå.

På den grekiska restaurangen med den goda oxfilén

På det fina vandrarhemmet, modernt och rymligt

I Mora på läktaren vid målet för Vasakämparna refererar Sten dagens upplevelser för hemmaregeringen och får godkänt

Kanske det är min ambition att slutföra vasalöpet, inte många meter men ändå, som Sten omnämner refererar för Helga

Här du, få de se en vacker skulptur av Anders Zorn. Zorngården i bakgrunden.

Här är han, han som står för "Orsa kompani lovar inget bestämt" men försvara bron gjorde han.

Hallå, hallå men det gick inte. Någon hade tagit sig en lur därinne. Sten är glad ändå.

Vi är alltså i Nusnäs, som inte bara har dalahästar men av kött och blod också.

Här har vi de flitiga flickorna. Det går undan minsann, kanske inte så konstigt för den 1000:de.

På vägen till Carl-Larssongården fann vi en vacker rastplats. Sten ser trött ut men det är lögn, han drömmer.

Sundborn och Carl-Larsson-gården äntligen. Det ser inbjudande ut även utifrån.

Bryggan mot Hobbornssjön, vackert men farligt.

Utefter vägen fanns en skylt om loppis och vi fann en fin pyttebyggnation med ett äldre finskt par.

Visst är det vackert i Tällberg?

Den mäktiga Ornässtugan vid Runn strand på en liten halvö. Frågan är om sagan är sann.

Den om dasset, som Gustav Vasa sägs ha slunkit ut genom. Det får vi nog aldrig veta

 

Hej då!

vid pennan Göran